I dag skriver jag och Manuel i Aftonbladet om vem vi tror kommer att vinna i valet mellan president Barack Obama och Mitt Romney.

Tyvärr blir mitt tips Mitt Romney.

Missförstå mig inte. Jag vill att Romney ska vinna. Men det är alltid roligt att kunna tippa mot förväntningarna, och det är väl inte många som blir förvånade av att jag tror högerkandidaten ska ta hem det.

Dock, hade jag tvingats tippa för 3-4 veckor sedan, då hade jag fortfarande trott på Obama. Sedan dess har dock flera saker inträffat, som gör att det i mina ögon nu ser ut som om Romney är knapp, men klar favorit. Viktigast av allt var givetvis arbetslöshetssiffrorna och de nya prognoserna som kom i förra veckan. De var sämre än förväntat, och väldigt mycket tyder nu på att Obama kommer att gå till val inte bara i en svag ekonomi, utan i en ekonomi som inte är på väg åt rätt håll i mer än knapp styrfart.

Inget är viktigare än detta för valets utgång. Men givet den situationen ska dessutom kampanjer bedrivas, som gör det bästa av läget. I detta har Obamas kampanj visat sig vara närmast chockerande klantig under den senaste tiden. Och problemet är att deras klantighet inte kan förknippas enbart med tillfälliga grodor. Det är själva grundtemat man dels valt konstigt, dels behandlar uselt. Senaste strået på den allmer knäande kamelens rygg kom i förra veckan, när Bill Clinton kallade Romney för en affärsman med ”sterling” karriär, som ett inlägg i debatten om huruvida Obama har rätt som säger motsatsen.

När Clinton dagen därpå skulle rädda situationen ”råkade” han upprepa exakt samma ord…

Samtidigt börjar mätningarna visa det jag sagt under en period, att Romney ligger närmast att vinna i dag. Man ser det på delstatsnivå och på nationell nivå, senast var det Gallup som hade de båda i absolut jämnt läge i en period då Obama av olika skäl ”borde” leda med marginal.