Det har varit tyst ett tag, på grund av Almedalen och därefter min flytt till Texas. Men nu sitter jag i Wimberley, en bit utanför Austin, och livet är lugnare än vad det varit på fyra år. Alltså, tillbaka till att skriva, bland annat här, om USA-valet. Att vara på plats i landet bör rimligen betyda att det blir lättare att följa nyanser och händelser som inte får direkt genomslag i medierna.

GTT – Gone To Texas – är förresten ett gammalt uttryck som betyder ungefär att man brutit upp och givit sig av för att börja ett nytt liv på annan plats, inte sällan på grund av ekonomiska svårigheter. Det enda som stämmer i mitt fall är att jag brutit upp.

Om jag googlar den senaste veckan i minnet kommer jag inte ihåg att det hänt något särskilt viktigt i kampanjerna inför hösten. Det kom en ny jobbrapport, som var sämre än väntat, men den fick inget synligt genomslag. Jag tror att dess betydelse retroaktivt kommer att växa exponentiellt om också nästa månads rapport blir en besvikelse.

Efterspelet till HD:s dom har fortsatt, med diskussioner om John Roberts agerande, och huruvida det faktiskt kommer att vara möjligt för Mitt Romney och GOP att på politisk väg göra sig av med Obamacare.

Det finns en del juridiska frågor som är oklara – är det möjligt för president Romney att tillåta delstater att inte vara del av Affordable Health Care Act – men det enda som står riktigt klart är vad vi vetat hela tiden, nämligen att Obamacare kommer att bli kvar om inte Romney vinner Vita Huset och GOP vinner kongressen.

Det är inte heller tydligt att Obamacare blivit mer eller mindre populärt p.g.a. utslaget, även om en mätning i Washington Post pekar på att stödet ökat. Det är såklart en önskvärd utveckling för Obama.

I dag ska förresten Romney hålla tal inför NAACP, medborgarrättsrörelsen för afrikanamerikaner, som för länge upphört vara det, och i stället är en kampanj- och lobbyorganisation för demokrater på vänsterkanten. Romney kommer att få kämpa för varje applåd.

Opinionsmätningarna senaste veckan avslöjar ingenting. Det är jämnt mellan Obama och Romney, vanligaste resultatet är att Obama har en ledning inom felmarginalen. Min högst personliga spekulation är att det faktiskt avslöjar att HD-domen och Obamakampanjens agerande sedan dess varit framgångsrikt. I den kontrafaktiska verklighet där HD slog ner Obamacare tror jag att Romney varit i ledningen i dag.

Det finns en ny optimism och ett nygammalt fokus i Obamas läger. Och det nygamla fokuset är samma som var så kritiserat och misslyckat för någon månad sedan: klasskampsretoriken, skuldbeläggandet av Romney p.g.a. dennes rikedom och business.

Skattefrågan har också kommit i fokus, vilket nog inte är en lätt match för Obama. Han vill höja skatten för de rika, med tanke på ekonomins läge och att HD kallar straffavgiften i Obamacare för skatt, riskerar han att fastna i skattehöjarfällan – en dålig plats att befinna sig för amerikanska presidentkandidater.

Som en generell observation skulle jag vilja säga att kampanjernas förhållande till varandra håller på att finna formen efter två mycket viktiga saker, de senaste månadernas usla jobbrapporter efter den hyfsat acceptabla vintern, och Obamacare. Det är sommar och allmänheten ägnar sig inte särskilt åt att läsa om politik i tidningen, så skeendet kan fortgå lite under radarn. Mot slutet av augusti kommer ett helt nytt fokus, och då kan vi egentligen för första gången gissa trovärdigt om utgången – även om jag redan tippat att Romney tar det, något jag (om än inte med samma övertygelse) står fast vid.