I sin senaste kolumn sammanfattar Karl Rove innebörden av president Barack Obamas sällsynt obehagliga smutskastningskampanj mot Mitt Romney – och som vanligt slår han huvudet på spiken i flera avseenden. Jag ger länken nedan, men bjuder på en sammanfattning.

Attacken att Romney ”skickat jobb utomlands” bedömdes av Washington Post vara ”missledande, orättvis och osann” och kallade i en ledare påståendet för ”struntprat”. Annenbergs FactCheck.org hittade inget stöd för anklagelsen, och det har ingen annan heller gjort. Obama har spenderat närmare 200 miljoner kronor under tre månaders TV-reklam för att göra detta påstående – mot bättre vetande.

Att Romney skulle ha varit VD för Bain efter 1999 är trams. Om det vore sant har Romney gjort sig skyldig till grov kriminalitet. Alla vet att han ägnade åren efter 1999 åt att jobba med OS i Salt Lake City. Det har inte hindrat Obamas kampanj från att påstå detta, med presidenten själv som främste dyngspridare.

Att stå kvar som CEO i formalia till motsvarigheten till VPC är rutin, något avgående VD:ar ofta gör under vissa givna omständigheter – som tjänstledighet. Apples VD Steve Jobs gjorde exakt samma sak när han avgick 2009. Självklart hade Securities and Exchange Commission vetat om i fall Romney bluffade. Därför kallade FactCheck.org Obamas påstående för ”missledande”, medan Washington Post förklarade att ”fakta i allt väsentligt friar Romney”.

Attackerna på Romneys pengar i utländska skatteparadis gäller redovisade och i USA skattade pengar, investerade genom olika fonder. Det är inget ovanligt sätt att spara pengar, och utnyttjas av ett antal anställda på Obamas eget kontor i Vita Huset. Ja, Romney har mer pengar än de flesta, men det finns inget skumt eller ovanligt i hur han investerar dem. Strukturen på anklagelsen är densamma som när svenskar anklagas för att äga aktier i tveksamma branscher av anledningen att de sparar pengar i fonder som äger aktier i den sortens företag.

Trots att Obama struntar i sanningen och kampanjar som en Texasdemokrat på 1940-talet har attackerna haft vissa negativa effekter för Romney. Som jag nämnt tidigare har den lett till kritik bland konservativa tyckare och donatorer för Romneys sätt att driva sin kampanj. De har dessutom gett stöd åt Obamas krav på Romney att lämna ut fler år av sin deklaration. Sammanlagt har detta lett till den bästa effekten för Obama: han har sluppit prata om sitt eget misslyckade presidentskap, diskussionen har gällt Romney. Och detta har varit avgörande för Obama under en period då olika siffror givit ytterligare styrka åt Obamas misslyckande, i form av dåliga jobbrapporter, sjunkande konsumentförtroende, och så vidare.

Därför är det viktigt för Romney att finna en motattack som inte är gnällig eller arg. I den stund han lyckas att, för det första, sätta den korrekta perceptionen bland väljarna att Obama struntar i sanningen för att slippa prata om läget i nationen och, för det andra, lyckas sätta fokus där det hör hemma, på politiska misslyckanden och alternativa åtgärder för jobb och tillväxt, då kommer de opinionssiffror som sedan länge knappast rört sig, att börja visa dåliga nyheter för den sittande presidenten.

Här är Roves kolumn.