Mitt Romneys tal till Veterans of Foreign Wars imponerade inte – och hade inte det syftet. Snarare än att leverera en analys av världsläget och USA:s roll, höll Romney ett tal som syftade till att försäkra republikanska väljare att han har rätt attityder: stark militär, amerikanska exceptionalism.

När Romney talade om Kina förklarade han också att USA vill ha Kina som handelspartner: ”It is in our mutual interest for China to be a partner for a stable and secure world, and we welcome its participation in trade.”

Det är självklara ord, men slog an en inbjudande ton som vi inte hört från Romney tidigare. Han har bara nämnt Kina som handelsnation i ett enda sammanhang: att landet ägnar sig åt fiffel och båg.

Hans nyansering passar väl ihop med den enda Romneylinje som jag kunnat utläsa under åren, nämligen att handelspolitik är saäkerhetspolitik, och att USA bör arbeta strategiskt och konsekvent utifrån den insikten.

En annan tydlig markering från Romney var att han inte kommer att bidra till besparingar på militären om han blir president. Jag instämmer helhjärtat, men med en brasklapp. Det finns mycket dödkött inom den amerikanska militären. Donald Rumsfeldt fick order av George W Bush att göra något åt detta, och påbörjade ett förändringsarbete, men det är en seg process och kräver att militären och den politiska grenen kan samarbeta.

Om Romney bör låta bli att skära i de militära utgifterna, men måste samtidigt effektivisera styrkorna, strategiskt, tekniskt och administrativt.

Annars var det starkaste avsnittet i talet exakt det som nämndes i bloggen för ett par poster sedan, om läckorna från Vita Huset. Här höll Romney inte tillbaka:

”It is reported that Bob Gates, the President’s first secretary of defense, bluntly addressed another security problem within this administration. After secret operational details of the bin Laden raid were given to reporters, Secretary Gates walked into the West Wing and told the Obama team to “shut up.” He added a colorful word for emphasis.

Lives of American servicemen and women are at stake. But astonishingly, the administration failed to change its ways. More top-secret operations were leaked, even some involving covert action in Iran.

This isn’t a partisan issue; it’s a national security crisis. And yesterday, Democrat Senator Dianne Feinstein, Chairman of the Senate Intelligence Committee, said, quote, “I think the White House has to understand that some of this is coming from their ranks.”

This conduct is contemptible. It betrays our national interest. It compromises our men and women in the field. And it demands a full and prompt investigation by a special counsel, with explanation and consequence. Obama appointees, who are accountable to President Obama’s Attorney General, should not be responsible for investigating the leaks coming from the Obama White House.

Whoever provided classified information to the media, seeking political advantage for the administration, must be exposed, dismissed, and punished. The time for stonewalling is over.

It is not enough to say the matter is being looked into, and leave it at that. When the issue is the political use of highly sensitive national security information, it is unacceptable to say, “We’ll report our findings after Election Day.”

Exactly who in the White House betrayed these secrets? Did a superior authorize it? These are things that Americans are entitled to know – and they are entitled to know right now. If the President believes – as he said last week – that the buck stops with him, then he owes all Americans a full and prompt accounting of the facts.

And let me make this very clear: These events make the decision we face in November all the more important. What kind of White House would reveal classified material for political gain? I’ll tell you right now: Mine won’t.”