Frågan i rubriken kanske framstår som märklig från ett europeiskt perspektiv. En Pew-mätning nyligen bekräftade det vi redan visste, att president Barack Obama skulle ha vunnit sitt omval med bisarrt stor marginal om det var européer som röstade.

Men faktum är ju att ekonomin i USA går dåligt, att folket känner det, och att riktningen på ekonomin är nedslående. Det betyder i demokratiska samhällen att den som haft makten i några år kommer att förlora nästa val, om inget extraordinärt motverkar en sådan utgång.

Det finns inget sådant extraordinärt inslag i kampen mellan Obama och Mitt Romney. Så varför är det jämnt mellan de båda, med knapp övervikt för den sittande presidenten?

Sean Trende har läst den senaste Pew-mätningen, och föreslår en förklaring som inte är så dum.

På frågan om de vet allt de behöver veta om Obama svarar registrerade väljare ’ja’ med marginalen 90 till 8 procent.

Samma fråga om Romney ger siffrorna 69-28.

Slutsatsen är att många väljares bryderi just nu är att bilda sig en uppfattning om Romney.

Bland väljare som inte är registrerade för något parti – oberoende – säger 42 procent att de vill veta mer om Romneys insats som guvernör i Massachusetts, 37 procent vill veta mer om hans tid som VD för Bain Capital, och 35 procent vill veta mer om hans deklaration genom åren.

När det handlar om Romneys förmögenhet är det bara 21 procent som är intresserade av att veta mer, 19 procent vill veta mer om Romneys uppväxt och familj och 16 procent vill veta mer om hans religiösa övertygelser.

Om vi sedan utgår från att valet i höst är en folkomröstning vars fråga lyder, ”Bör Obama få fortsätta”, då kan vi bryta ner väljarnas process för att nå fram till svaret på den frågan i två delar. Först, vill jag att Obama ska få fortsätta? Sedan, är utmanaren gjord av det material som Vita Huset kräver?

En tolkning av Pew-mätningen, tillsammans med andra siffror för Obama (hur sköter han ekonomin? vad tycker jag om honom som person? hr sköter han sitt jobb?), antyder att väljarna har bestämt sig för att de inte vill ha Obama kvar som president – den slutsatsen är betydligt starkare om man tillämpar den på de oberoende väljarna, än på hela väljarkåren.

Vad Pew också visar är emellertid att väljarna tycker sig veta för lite om Romney för att besvara den andra frågan. Och den är en klassiker: utmanaren måste vid något tillfälle nå det genombrott som innebär att väljarna kan föreställa sig honom som president. Det var när Ronald Reagan lyckades med detta, som jordskredssegern mot Jimmy Carter plötsligt blev oundviklig, efter att Reagan under lång tid haft stora svårigheter att få grepp om Carter i opinionen.

Tolkningen är intressant. Den antyder att Romneys kampanj bör lägga betydligt mer energi på att definiera den egna kandidaten, istället för att bara kritisera Obama och upplysa om ekonomins dystra tillstånd.

Den kan dessutom leda till den intressanta spekulationen att Obama kan förlora stort i höst, om Romney lyckas räta ut frågetecknen kring sin egen person. För Obama finns det inte så mycket att göra, mer än att mala på – väljarna har redan en bestämd uppfattning om honom. Om deras tvekan inför Romney fortsätter är den uppfattningen tillräckligt icke-negativ för att Obama ska vinna sitt omval.

Ingen av kandidaterna kommer i sådana fall att vinna på egna meriter. Vinner Obama är det på grund av att alternativet är för svagt. Vinner Romney är det på grund av att väljarna inte vill ha Obama.

Medan väljarna grubblar över detta kommer mätningarna att fortsätta visa avstånd mellan de båda kandidaterna som ligger inom felmarginalen.