I dag väntas Mitt Romney tillkännage utnämningen av Wisconsinledamoten Paul Ryan som kandidat till posten som vicepresident. Det är ett modigt val som skärper skiljelinjen mellan republikanerna och demokraterna. I sin nuvarande roll som ordförande för kongressens budgetkommitté har han föreslagit massiva nedskärningar av trygghetssystemen samtidigt som den rikaste procenten ska få utökade skattestimulanser. Det har gjort Ryan till en naturlig slagpåse för Obamakampanjen.  Samtidigt, måste jag erkänna, är han en av få politiker i kongressen som verkligen tar landets växande skuldberg på största allvar. De flesta andra håller hårt för öronen.

Det brukar sägas om Ryan att han är lite torr och tråkig. Jag som hört honom prata i ett litet trångt rum i Washington utan luftkonditionering kan bara instämma. Men samtidigt är han blixtsnabb i tanken, välartikulerad, kunnig och ger ett vänligt intryck.

Så vad kan vi dra för slutsatser av Romneys val till sidekick?

• VD:n har valt en CFO för att få ordning på USA ink. Det enda som nu saknas är en overhead-projektor, en hopfällbar duk och en bunt handskrivna papper som visar hur ”trickle-down” mekanismerna i ekonomin ger alla ett lyft. Sen är de redo att hoppa på kampanjtåget.

• Både Romney- och Obamasupportrarna har anledning att glädjas. Räkna med att Ryans budgetplan kommer att stå i centrum den närmaste tiden. Därmed har det gjort jobbet för Obamas talskriva något enklare.

• Alla som inte vet vad Medicare och Medicaid är för vårdprogram bör genast läsa in sig. Ryans förslag till försämringar kommer snurra i varenda Obama-annons från nu till mål.

• Äntligen har cirkushästen äntrat manegen. I två månader har Romney oavbrutet tjatat om att det snart är dags, och varje gång har han undermedvetet sagt: ”Vänta bara, snart kommer det någon som kan lyfta mina dåliga siffror.”