Också Mitt Romneys kampanj har släppt en film för att slå tillbaka mot anklagelsen att Romney orsakade – och inte brydde sig om – en kvinnas död i cancer.

Filmen är ganska svag, enligt min mening.

*****

Vad beträffar Manuels synpunkter på det jag sagt och skrivit:

Romneys deklarationer: Jag är ganska säker på två saker. Dels att det finns politiskt pinsamma saker i Romneys deklarationer, dels att det inte finns något olagligt eller uppseendeväckande knäppt. (För tio år sedan ställde Romney upp i guvernörsvalet i Massachusetts, för tjugo år sedan han påbörjade försöket att bli senator.) Så vi får se hur det här slutar. Det är inte över, Obamas kampanjfolk är inte så bra som de tror, och Romney är inte dum.

Romneys smutskastning: Please. GIVETVIS har Romney tagit bort attackerna mot republikaner som nu stödjer honom i huvudvalet. Något annat hade stridit mot all praxis och varit idiotiskt. Låtsas inte att det har att göra med att Romney nu förstått hur väldigt smutsiga de var.

Ekonomin och opinionen: Ja, det är oroväckande och svårförklarligt för den som hoppas på Romney att Obama ligger så bra till trots det dåliga ekonomiska läget. Men också här vill jag hänvisa till att saken inte är avgjord. Tvärtom, den ska just börja, och då får vi se vem som lagt golvet bäst: Obama med smutskastningen av Romney, eller Romney med sina negativa annonser om Obama och ekonomin.

Rasmussen: Vad beträffar Rasmussen; jag gör inte ett generellt påstående om Rasmussens förträfflighet, utan om de mätningar jag refererar till i inlägget (”den enskilda mätning jag ger högst metodologiskt betyg”). Rasmussen mäter troliga väljare, inte registrerade, ett mått jag föredrar och som typiskt ligger närmare valresultatet.