Nummer ett: Det brukar sägas att valet av vice president-kandidat inte påverkar väljarna i någon direkt utsträckning. Det är huvudkandidatens första beslut ”som president”, och om han gör det fel kan det skada en smula. That’s it.

Det är en sanning som fortfarande stämmer. Paul Ryan är en okänd politiker i USA, och fnitterhysterin som brutit ut bland demokrater och republikanska gräsrötter äger ingen motsvarighet bland mittenväljarna. De säger, ”Ryan who?”

Så även om Ryan är en kontroversiell figur, p.g.a. sina förlag till budget, hur medicare och medicaid ska fixas, hur budgetunderskottet på sikt ska försvinna och statsskulden amorteras av, kommer konsekvensen av honom vid Romneys sida troligen att vara marginell. Om en månad handlar detta om Romney mot Obama igen.

Nummer två: Om vi då glömmer min spoiler ovan. Vilken påverkan får Ryan? Han kommer att entusiasmera en falang inom GOP som inte brunnit för Romney. Han kommer att få demokraterna att kasta allt de har mot Romney/Ryan, på detta vis: Romney/Ryan vill att alla fattiga ska svälta ihjäl eller dö av halsfluss, så att rika kan ha hiss till bilen i garaget och egen dressyrhäst på OS.

Det återstår att se om Obamakampanjen fortsätter med sina tondöva uttryck för klasskamp eller gör det skickligare och mer subtilt.

Några observationer som är relevanta är då att Ryan är en smart, kunnig, ödmjuk och resonabel solskensfigur. Man tycker om honom. ALLA tycker om honom – utom de som leder Obamas kampanj. Detta bör de väga in när de försöker tala om för andra att Ryan är en ond man som vill dig illa. Inget tyder på att de kan ställa sig utanför sin bubbla i det avseendet.

Vi minns dessutom hur extremt nervösa demokraterna var när John McCain valde Sarah Palin. Det dröjde en vecka, sedan blev hon mer och mer av ett problem för McCain. Så i dag jublar demokraterna. Låt oss se om det fastnar i halsen.

Nummer tre: Romney har valt rätt på så många sätt. Ryan entusiasmerar gräsrötterna. Han ger en koppling till det republikanskt styrda Representanthuset. Han är en utmärkt ledare för GOP och stark kandidat inför 2016 om det inte går vägen i år. Han sätter fokus direkt på valets viktigaste frågor. Han kan bli president om Romney skulle tvingas kliva av: trots sin ungdom har Ryan lång erfarenhet av politik på toppnivå. Och även om debatter är svåra att förutse finns det nu en megafavorit inför slutspurten: Ryan kommer att göra slarvsylta av Joe Biden.

Dessutom placerar Romney med Ryan som sitt val Wisconsin i centrum. Det är den demokratiska delstaten där en guvernör till höger vann en omröstning om sin framtid i våras, angripen av den samlade vänstern i USA. Kontroversen: Scott Walker ville ta den ekonomiska krisen på allvar genom att skära i förmåner, vänstern ville motsatsen i båda avseenden. Detta, tillsammans med Ryans popularitet i delstaten, gör att GOP nu möjligen kan konkurrera i denna annars självklara delstat i Obamas kolumn.

Nummer fyra: Ryans ekonomiska planer har konsekvenser, och han är (som Manuel skriver) en politiker som tar USA:s ekonomiska kris på allvar. Däremot är hans plan inte orealistisk. Den som lägger den vid sidan om andra förslag finner att det inte vid något år handlar om natt och dag. Han tar hänsyn till verkligheten i två bemärkelser, dels att krisen är stor och utmaningarna är svåra, dels att man inte kan göra allt över en mandatperiod – det är politiskt och opinionsmässigt omöjligt.

När demokraterna kommer med sin skrämselpropaganda kommer Ryan därför att ha svar på tal. Om han kan kommunicera det är en annan och kampanjteknisk fråga, men rent intellektuellt har han ett bra case att försvara (och han har tidigare visat att han förmår det).

Slutligen: I strid mot intuitionen tror jag att valet av Ryan först och främst är ägnat åt att vinna mittenväljare, inte att entusiasmera gräsrötterna till höger (det kommer på kuppen). Så här resonerar jag: USA är ett land i ekonomisk kris. Mittenväljarna vet om det. Valet av Ryan kommer att bidra starkt till att placera den frågan i deras fokus: vem gör vad åt den strukturella, långsiktiga ekonomiska krisen i USA?

De får då höra Obama säga, ”det ordnar sig om vi beskattar de rika lite mer. Ingen behöver ge upp sina bidrag eller förmåner. Lita på mig, jag kan det här, men glöm vad jag uppnått de senaste fyra åren. Romney och Ryan är rika och onda”.

De kommer att få se Romney och Ryan presentera ett sammanhängande förslag för hur USA långsiktigt kan angripa sina problem. De kommer att få höra Romney och Ryan säga: Detta är för era barn och barnbarn. De kommer att få höra Romney och Ryan säga: vi har levt över våra tillgångar. Rösta på Obama om ni vill fortsätta i samma stil.

Och mittenväljarna står inte på bar backe. De är inte dumma. De är tidningsläsare. Och de ska nu välja mellan A och B. De får ett mycket tydligt val i kärnfrågan. Obama ska skrämma dem att rösta på honom. Romney ska skrämma dem att rösta på honom. Vem vinner den striden?

Jag har ingen stark övertygelse i frågan, men skulle inte ha anställt Obamas kampanjteam ens att sälja min gamla bil på Blocket.

Om valet mellan Obama och Romney bara blir ett val mellan två alternativ i den intetsägande politics-as-usual-världen, då tror jag risken är stor att majoriteten mittenväljare graviterar till Obama. Han är trots allt president, och han är trots allt personligen mer populär än Romney.

Romneys val av Ryan är därför mer än något annat ett försök att tvinga mittenväljarna att ta ansvar för hur de röstar. Han lägger framför dem detta: Så här måste vi göra. Jag kan inte ljuga. Förlorar jag valet på grund av det, so be it, men jag kommer inte att säga vad som helst för att bli vald.