På 1990-talet förändrade Bill Clinton och kongressen det amerikanska socialhjälpssystemet, genom att begränsa det och ställa krav på mottagarna. Partivänstern reagerade då med ett ramaskri. Barn skulle dö på gatorna, de hemlösa mångdubblas, o.s.v.

Det gick precis tvärtom, och sedan dess hyllas denna reform som juvelen i Clintons krona.

Nu ligger ett förslag från Obama som något försvagar kraven på socialbidragsmottagare. Det är fullt av teknikaliteter, och det går att argumentera för att det snarare handlar om ökad flexibilitet än försvagade krav. Jag har ännu inte läst in mig på detaljerna, och nöjer mig därför med att konstatera att också i det här fallet är det en komplex historia.

Dock har Romneys kampanj gripit tillfället, och anklagar Obama för att vilja gå tillbaka till tiden före Clintons reform. Och om det är något amerikaner tycker illa om är det när människor lever på staten utan att själva försöka klara sin försörjning. Vem som helst kan råka illa ut i livet, men det är ingen ursäkt för att låta andra ta över ansvaret för ens liv.

Om Romney lyckas sätta denna frågan kommer den att skada Obama. Här är ett nysläppt försök.