Expressens ledarsida exporterar sitt missförstånd
avLite inhemsk polemik skadar inte. I dag, på ledarsidan, gör Expressen sålunda en analys av valet i USA som färgas mer av egna övertygelser och förhoppningar, än av den verklighet som är tänkt att beskrivas. Jag tänkte klaga en smula på detta.
Ledarsidan hejar på Barack Obama, vilket är självklart. Men skälen man gör det av är närmast irrelevanta. Först anger man att Mitt Romney har en vice president-kandidat, som, innan han rättade in sig i ledet och följde chefens order beträffande synen på abort, hade anslutit sig till ett symboliskt lagförslag, som förespråkas av en republikansk kandidat till senaten, som hela partiet tar avstånd ifrån, p.g.a. av dennes uttalanden i frågan.
Bortsett från att Expressen inte förstår konflikten i abortfrågan (man uppfattar att den som en arbetsmarknadsfråga), är detta en överskattning av abortfrågans betydelse som får Kristdemokraternas mest engagerade falang i slutet av 1960-talet att framstå som avmätt likgiltig.
Att inte veta det är inte pinsamt i sig. Det blir det först när man skriver artiklar i ämnet på Skandinaviens största, liberala ledarsida i ämnet. Och givetvis kan man tycka att USA har fel i frågan, men att göra det till en skiljaktig fråga mellan Romney och Obama går inte.
Vad beträffar skiljaktigheten mellan Romneys uttalande om bosättningarna och Obamas agerande i frågan tidigare, är det ett gap som Obama desperat hoppas att han inte hade öppnat – det utgör ett av de stora misslyckanden i hans agerande gentemot Israel, och han har följdaktligen distanserat sig från det kraftigt.
Sedan kommer finalen. Efter att ha dragit slutsatsen att Obama bör få fortsätta p.g.a. Ryans f.d. position i en symbolfråga som just ställt hela republikanska partiet som en man på Expressens sida mot den olycklige Todd Akin; efter att ha förklarat sig missnöjt med att Romney och Obama tycker lika i den centrala utrikes- och säkerhetspolitiska frågan om huruvida man ska ändra en sextio år gammal fråga om vad Jerusalem bör kallas; efter att ha satsat världsfreden på att den liberala Högsta Domstolen i Israel har fel i bosättningsfrågan; kommer man fram till att Romney möjligen kan betraktas som värdig att nämnas samma dag som Obama p.g.a. att det visst finns en ekonomisk kris i landet också.
I denna perifera fråga kan man tydligen fördjupa sig om man är idiosynkratisk nog att inte låta sin röst bestämmas av de viktiga frågorna som, förmodar jag, också inbegriper huruvida scouterna ska tvingas anställa öppet homosexuella och om det är rätt att äta lunch på chick-fil-a.