Ron Pauls resa genom det republikanska primärvalet är på många sätt djupt imponerande. Medan den ena efter den andre kandidaten slogs ut eller hoppade av fortsatte Paul sin predikan om en mindre stat, ökad frihet och färre krig. Han vägrade helt enkelt att erkänna sig besegrad och tog istället chansen att sprida sitt budskap så mycket och långt som möjligt. Dödsstöten kom först i maj när han meddelade att kampanjandet var över och att allt fokus nu riktades mot det interna rävspelet. Men inte ens då gav alla supportrar upp. Hoppet levde genom olika former av stadgeteorier som alla krävde åtminstone en högskoleexamen i avancerad matematik för att begripa.

Men nu är det slut. Och han tackar för sig på rebellers vis. Inget omfamnande av segraren Mitt Romney och inget framträdande på konventet. Trots att han var inbjuden med vissa krav och restriktioner. Istället höll han i går ett brandtal Sun Dome-arenan inför tusentals jublande anhängare tillresta från landets alla hörn. Det var ett värdigt avslut på en partiintern strid som bara blev smutsigare. Sista veckans trixande av stadgorna för att hålla Pauls delegater hemma från konventet är något som kommer lämna djupa sår efter sig.

Även om Paul aldrig hade någon egentlig chans lyckades han blåsa nytt liv i libertarianismen som politisk rörelse.

Good work, old fellow!

***

En god sammanfattning av den senaste veckans delegatstrixande i det republikanska partiet.

***

Jag vidhåller dock fortfarande: utan Pauls många huligansupportrar hade rörelsen varit mer spännande att följa.