En av många skillnader mellan svensk och amerikansk kampanjteknik är bruket av automatiska röstmeddelanden (robocalls) och styrda opinionsmätningar (push-polls).

I USA är det vanligt att kampanjerna använder mätinstitut för att ställa insinuanta frågor till allmänheten. I presidentvalet 2008 ringde exempelvis institutet Opinion Access till röstberättigade i Ohio och frågade om de kunde tänka sig att rösta på Obama om det avslöjades att han stödde förslag som tillät barnsexbrottslingar att bo nära förskolor. Det var naturligtvis inte sant. Men frågeställaren hävdade inte det heller.

Under det republikanska primärvalet 2000 fick tusentals invånare i South Carolina frågan: “Would you be more likely or less likely to vote for John McCain for president if you knew he had fathered an illegitimate black child?” Den gången hade Bush-kampanjen siktet inställt på McCains adopterade dotter Bridget.

De s.k. robocalls brukar ofta vara en snällare form av opinionsbildning. De måste framför allt innehållsdeklareras med en tydlig avsändare på samma sätt som TV-annonser. Just nu sänder Romney-kampanjen ett röstmeddelande till hushållen som skjuter in sig på de kommande besparingarna i Medicare – som även finns med i Paul Ryans budgetplan.

***

Lyssna på Romneys robocall:

***

Var själv med om att lansera robocalls i svensk valrörelse. Det gick åt helvete, för att tala klarspråk. Flera partimedlemmar blev arga när Göran Persson ringde på kvällen och ”vägrade” att svara på tilltal. ”När jag frågade varför han ringde just mig fortsatte han bara att prata och sen lade han på luren”, sa en upprörd S-medlem till mig dagen efter det automatiska samtalet från statsministern.