Efter attackerna mot amerikanska ambassaden i Kairo och mordet på USA:s ambassadör i Libyen, och ytterligare tre amerikaner, har ett gräl om USA:s officiella reaktion startats mellan Mitt Romney och president Barack Obama.

Bakgrunden: ambassaden i Kairo gjorde ett uttalande som gick ut på att kritisera den amerikanska film om islam, som triggade extremisternas handlingar. Man bör inte sålunda förolämpa religiösa människor, var budskapet.

Romney kallade detta för oanständigt, och ett tecken på Obamas svaghet i att stå upp för amerikanska värden utomlands. Presidenten själv har inte tagit avstånd från uttalandet, men gjort ett eget som säger samma sak, fast mer välformulerat, och dessutom innehåller att mycket starkt fördömande av extremisternas våld.

Skillnaden mellan de båda, och kärnan i Romneys kritik, är att Obama inte på ett kraftfullt sätt hävdat freedom of speech i sammanhanget: rättigheten att säga också idiotiska saker. Romney har varit mycket tydlig med att detta värde borde nämnas först och sist i sammanhanget. I stället för att kritisera filmen borde presidenten hävdat filmmakarens rätt att göra och visa filmen.

Många tycks övertygade om att Romney har gjort bort sig, men han har inte mildrat sin kritik under dagen, tvärtom. Jag har en stark åsikt i frågan, och det är att Romney borde ha låtit en dag gå under vilken han enbart beklagade att amerikanska tjänstemän mördats på sin post. Därefter kunde han gjort politik om saken.

Hans observation att Obama inte kraftfullt försvarar yttrandefriheten tycker jag är riktig. Det är mer osäkert om han vinner opinionsstriden. När dåliga saker händer i utlandet brukar det inte vara en lyckad formel att ta strid med landets ledare om hur krisen hanteras. Men ingen regel utan undantag.

***UPPDATERING***

Jag såg just att Manuel skrivit ett inlägg om samma sak. Vi tycker ungefär likadant, men tolkar det lite olika. En rättelse av Manuels inlägg dock. Ambassaden i Kairo gav, om jag förstått saken rätt, sitt uttalande innan kollegan mördats i Libyen. Man står dock fast vid uttalandet.

Sedan kan man diskutera innehållet utifrån den informationen. Är det ett dåligt uttalande? Jag tycker att det är dåligt på gränsen till parodiskt, till skillnad från Obamas uttalande, som var bra, men missade ett av de grundläggande budskapen: detta handlar om amerikanska medborgares rätt att i sitt eget land uttala sig offentligt – också om det de säger är idiotiskt.

Parallellen till Lars Vilks ligger nära till hands. Jag anser att han gjorde fel som ställde ut sin rondellhund. Men han hade givetvis rätt att göra det utan att drabbas av hot och mordförsök.

Dessutom, om en ambassadör tappar omdömet till följd av rädsla eller nedbrutenhet över en kollegas död finns det all anledning att ha medkänsla med den personen. Vederbörande har dock valt fel yrke, och borde se sig om efter något som är mindre stressframkallande än ambassadör i Egypten för USA 2012.