I senaste numret av samhällsmagasinet Neo skriver jag en lååång artikel, där jag försöker förklara tre olika, motsägelsefulla aspekter av Mitt Romney. Dels att han tycks vara en mycket principiell man i privatlivet, pålitlig och konsekvent i sina värderingar och agerande. Dels att han som kampanjpolitiker tycks vara motsatsen till detta. Dels att han som resultatpolitiker är en ganska pålitlig konservativ. Hur får man ihop detta? Jag gör ett försök (och avslöjar samtidigt vad det var som gjorde hunden Seamus sjuk…).

Vad beträffar mitt påstående att allt tyder på att Mitt Romney borde vinna, utan det faktum att Obama håller på att vinna. En del kommenterar detta med att upprört påpeka att Obama leder i nyckelstater. Jamen det är ju exakt vad jag avser! Tittar man på mätningar om landets riktning, förtroende för Obama, förtroende för Obamas som ledare, förtroende för Obamas ekonomiska politik, konsumentförtroende, ekonomiska nyckeltal – allt tyder på att sittande president är på väg ut.

Men tittar man på mätningen av vem väljarna tänker rösta på, då ser det ut som om Obama ska vinna. Om den mätningen är pålitlig slår den såklart ut alla andra, men det innebär också att Obama besegrar historien eller trotsar gravitationskraften, eller hur man vill uttrycka det, och detta är intressant och kräver eftetanke: vad beror det på? Och håller det i sig under slutspurten?