Det sägs ofta att debatter inte betyder särskilt mycket. Det är ett falskt påstående. Det sanna påståendet är att debatters betydelse beror på dynamiken i den aktuella valrörelsen.

Förhandssnacket inför nattens debatt var att dynamiken var sådan att Mitt Romney var tvungen att besegra Barack Obama eftertryckligt. Han lyckades med det – i varje fall om vi ska tro alla utom Al Sharpton.

Vad kan det betyda? Min tolkning är att Romney fört tillbaka valrörelsens till Ruta 1. Och på den stod en mycket sårbar president, utan något att försvara och utan plan för framtiden. Men i ett avseende ser det nu inte ut som då: När det började hade Obama emot sig en okänd motkandidat med uppenbara brister. Nu möter han en kandidat som börjar bli känd för väljarna, och som – om nattens debatt får bestämma tolkningen – har hittat sin ton.

Därmed är frågan hur denna nya valrörelse kommer att se ut. Ska Obamas kampanj åter lyckas begrava Romney med sina negativa budskap? Eller kommer Romneys kampanj att lyckas behålla initiativet från i natt, och fortsätta föra debatten offensivt?

Svaren på de frågorna har inget med nattens debatt att göra. Men Romney har nu chansen att ta tillbaka initiativet och kapitalisera på Obamas svagheter.

Vad innebär nattens debatt i siffror? Historiskt – enligt Karl Rove – lyfter segraren i första debatten med 1-2 procentenheter. Det är inte mycket, men ger momentum och raderar i praktiken ut Obamas försprång. Nedan en bild som visar hur kandidaterna legat i förhållande till varandra inför första debatten och efter den tredje. Givetvis är det inte debatterna som ensamma stått för förändringarna, men lika självklart har de haft stor betydelse. Vi befinner oss nu i ett skede då debatterna i hög grad kommer att dominera kampanjernas narrativ. I år ännu mer än vanligt, med tanke på Romneys nästan chockerande kraftfulla seger i natt.