Supertisdagen är en politisk högtidsdag. 437 röster (delegater) ska fördelas mellan de fyra kvarvarande republikanska kandidaterna.  Allas blickar riktas därför mot de tio tävlande delstaterna Alaska, Georgia, Idaho, Massachusetts, North Dakota, Ohio, Oklahoma, Vermont, Virginia och Tennessee. Och allt som tidigare var obetydliga detaljer i valmatematikens snårskog är nu livsviktiga fakta. Ska man tro nyhetsdramaturgin kommer nomineringen avgöras i natt. Så kommer det naturligtvis inte bli – även om allt pekar på att Mitt Romney tar ytterligare språngsteg mot det republikanska konvetet i augusti.

Här följer en enkel lathund till nattens drabbning:

• Mitt Romney startar räkningen med de 203 rösterna han sammanlagt vunnit i de tidigare nomineringsvalen. Tvåan Rick Santorum har lyckats skrapa ihop 92. För att vinna krävs 1144 röster och i natt står som sagt 437 på spel.
• Ohio eller Georgia? Dessa två delstater fördelar tillsammans 142 röster. Georgia är den enskilt största med 76 röster följt av Ohios 66. Det gör rimligtvis Georgia till den viktigaste – men så enkelt är det aldrig. För det första är Ohio en s.k. swing eller battleground state. Det betyder att Ohio både kan rösta demokratiskt eller republikanskt i höstens presidentval. För det andra har Ohio endast röstat fel en enda gång sedan 1944. I samtliga andra presidentval har USA röstat som Ohio. Den kandidat som vill vinna nomineringen behöver därför visa sitt parti att de är starka i de avgörande delstaterna. I opinionsmätningarna råder det just nu jämnt skägg mellan Romney och Santorum.
• För Mitt Romney är det även viktigt att göra bra ifrån sig i de mer konservativa delstaterna som Tennessee och Oklahoma. Detta mot bakgrund av den kritik som riktats mot honom under hela kampanjen – att han inte är tillräckligt värdekonservativ. Han behöver inte nödvändigtvis vinna samtliga men han får åtminstone inte bli utskåpad av Rick Santorum.
• Den numera uträknade Newt Gingrich har nu en sista möjlighet att återuppstå från det döda. Inte för att det kommer betyda något i längden. Han kommer med all säkerhet vinna stort i sin egen bakgård Georgia och kan återigen, om Santorum misslyckas i Ohio, segla upp som Romney´s högermotståndare. Dessutom ökar hans stöd snabbt i Tennessee. Det skulle i sådant fall bli tredje gången som Newt tar över den positionen. Om jag får tippa passar det Romneylägret utmärkt med en fortsatt splittrad högerflank. Frågan är om det passar partiet och väljarna lika bra.
• Och jämför för guds skull inte 2012 års version av Supertisdagen med 2008 (finns en rad sådana exempel på nätet). Den förra republikanske Supertisdagen var egentligen en ”Super duper Tuesday” med 21 delstater och över tusen delegater som gick till nomineringsval. John McCain vann ca. 700 av dem och blev i praktiken klar som kandidat morgonen efter. I år är dessutom delstatsvalen utspridda över en längre period.

Sammanfattningsvis: Håll örnkoll på Ohio och titta lite extra på Georgia, Oklahoma och Tennessee. För som de säger: ”tonight is a put up or shut up day”.

Mitt tips? Romney tar 200-240 delegater, Gingrich 70-90 och Santorum 60-80 och stackars Paul får inte ihop fler än 30.

Eftersom radioprataren Rush Limbaughs groda fortfarande dominerar medierapporteringen i USA följer här en snabb resumé. Rush är en legendarisk och konservativ radioman som gjort sig känd för sina obekväma och ibland bisarra åsikter. Den typen av radiopratare finns det dessutom gott om i landet. I torsdags brann det till igen: han kallade juriststudenten Sandra Fluke som deltagit i en inofficiell hearing för demokraterna för ”slut” och ”prostitute”. Orsaken är den pågående och infekterade debatten om sjukvårdreformens innehåll – och framför allt om preventivmedel ska omfattas av försäkringen. I Rush huvud: om vi skattebetalare ska pynta hennes sexliv blir vi följaktligen hallickar och hon prostituerad. Sedan dess har Obama ringt Sandra, alla republikanska kandidater tagit avstånd och Rush själv publicerat en ursäkt. Men alla fortsätter prata om Rush.

ABC News sammanfattning

Komikern Bill Maher skruvar till på ett roligt sätt i sin TV-show

Vi börjar med stereotypen: demokraten är en bildad New York-bo som har koll på senaste motionstrenden, kan placera in Stockholm på världskartan och vet skillnaden mellan Joyce Carol Oates och James Joyce. Republikanen däremot är en trångsynt man som döpt sitt älskade jaktgevär efter sin döda mormor och är svag för slitna flanellskjortor. Han stora dröm är att en dag ”hunt kangaroos in Austria”.

Typ.

Men statistiken delar sällan våra hollywoodinspirerade fördomar. Till att börja med är New Yorks två senaste borgmästare republikaner (nuvarande borgmästaren Bloomberg valde dock att ställa upp som oberoende i det senaste valet). Och i topp bland de mest demokratiska delstaterna placerar sig i ordningsföljd District of Columbia, Hawaii, Rhode Island och Massachusetts.

Även åsiktsskillnaden mellan demokratiska och republikanska väljare är förhållandevis liten. Båda väljargrupperna har landets ekonomi som den enskilt viktigaste valfrågan 2012. Därefter följer arbetslösheten på en andraplats för demokrater och en tredjeplats för republikaner – det federala budgetunderskottet anses något viktigare. De är också överens om att Bill Clinton varit den bästa demokratiska och Ronald Reagan den bästa republikanska presidenten sedan slutet av 60-talet. De delar avslutningsvis även samma hotbild: Iran och China är landets i särklass största och värsta fiender (den politiskt intresserade undrar såklart vad som hände med dem andra så omtalade ondskans axelmakter? Det enkla svaret: they are yesterday´s news, folks).

Sen har de naturligtvis olika uppfattningar i en mängd värderingsfrågor. Exempelvis anser hela 81 procent av de demokratiska väljarna att skillnaden mellan fattig och rik är en viktig valfråga. Det ska jämföras med blygsamma 35 procent bland republikaner. Det statliga räddningspaketet för bilindustrin 2009 och sjukvårdsreformen är andra tydliga vattendelare.

Men borrar man i religionstillhörighet kan man snabbt konstatera att ”ras” (ja, jag vet) har större betydelse än själva styrkan i tron. En djupt religiös ”white” är oftare republikan medan lika religiösa ”Hispanics, Asians och blacks” identifierar sig som demokrater.

Något att tänka på nästa gång du smaskar popcorn till en sydstatsrulle. Snubben i pickuppen kan nämligen vara demokrat…