Vid GOP:s partikonvent i Tampa, Florida i månadsskiftet kommer den unge senatorn Marco Rubio att introducera Mitt Romney. Guvernören från New Jersey, Chris Christie, kommer att hålla huvudtalet.

Det har gått några dagar sedan Mitt Romney beslutade sig för att placera Paul Ryan vid sitt namn på valsedeln. Personligen har jag kastats mellan olika, motsägelsefulla känslor.

Å ena sidan, detta är exakt vad USA och Romney behöver. Under de tre närmaste månaderna kommer vi att se president Barack Obamas luftslott skingras för vinden av ett alternativ som äntligen tar USA:s problem på allvar

Å andra sidan, Paul Ryan är en alldeles för teknokratisk politiker för att nå fram till väljarna under en kort kampanj, och hans politiska förslag i demokraternas sloganform kommer att skrämma bort mittenväljarna och garantera segern åt Obama.

Försöker jag riktigt ordentligt att slipa bort wishful thinking blir nog min slutsats att oddsen för en Obamaseger nu faktiskt är lägre, och till skillnad från för en vecka sedan skulle jag nog i dag, om jag var tvungen att satsa min sista skjorta, spela på Obama. Men samtidigt tror jag att demokraternas fnittriga förtjusning bortser från de risker som Ryan faktiskt innebär för det demokratiska alternativet.

Det finns några grundläggande saker att hålla i huvudet, och att hålla utkik efter framöver.

För det första, Ryan är fortfarande # 2. Valet står mellan Romney och Obama. Valet av vice president-kandidat färgar av sig på huvudkandidaten, men påverkar normalt inte väljarna särskilt mycket. Utan tvekan är Ryan en kandidat som bär med sig konsekvenser i högre grad än den genomsnittlige tvåan, men han är fortfarande tvåa. Båda kampanjerna bör bära detta i minnet. Om demokraterna attackerar Ryan för mycket och för hårt kommer det att framstå som något udda och en smula irrelevant. Om republikanerna satsar för mycket på Ryan förminskar man Romney.

För det andra, Romney kan bara ha framgång med Ryan om valet av denne betraktas som ett startskott för en ny sorts kampanj, där Romneys budskap formuleras i enlighet med de risker och möjligheter som Ryans attityder innebär. Att välja Ryan och sedan fortsätta enligt beprövad modell kommer inte att hålla. Nu måste Romney mot Obama bli ”stora idéer” mot ”inga idéer”, ”saklig debatt” mot ”smutskastning”, och budskapet att USA befinner sig i en kris och vid ett vägskäl, men framtiden bär med sig stora och ljusa möjligheter – om väljarna tar sitt ansvar.

Det är en mycket svår uppgift. Kampanjer är inte tillfälle att utbilda väljarna, men det är vad Romney/Ryan måste göra.

För det tredje, demokraterna kommer att nita fast Medicare vid bröstet på Romney och Ryan – och det är en av de mest effektiva valvinnarna som finns i USA: att övertyga väljarna att motståndaren vill förändra Medicare i grunden. Och sanningen är att Romney/Ryan vill just det. (Motargumentet är att detta krävs för att rädda Medicare, men det är ingen lätt idé att få sympati för. Pengarna kommer punktligt i dag.)

För det fjärde, detta är en satsning från Romneys sida på att omständigheterna i landet i dag är sådana att väljarna kommer att bete sig på ett annat sätt än vad de normalt gör. Allt hänger egentlig på detta. Min grundinställning är alltid att väljarna kommer att bete sig som de brukar. Det var därför jag var ganska övertygad om att Obama skulle förlora i november.

För det femte, fram till i fredags var valet en folkomröstning om Obama mot bakgrund av en usel, ekonomisk återhämtning. Sedan i lördags står valet mellan två alternativ. Romney måste nu vinna av egen kraft. Obama kan vinna på väljarnas rädsla för vad Romney/Ryan innebär. Det kommer att prägla demokraternas kampanj. (Det är avgörande att Romney låter sin kampanj präglas av de stora idéerna.)

För det sjätte, Romney valde Ryan för att han ville det – mot sina rådgivares rekommendationer. Det var det huvudsakliga skälet, taktiskt är riskerna så stora att det inte går att motiveras. Tanken att Ryan valdes för att ena partiet tror jag inte på, av skälet att det inte behövdes. Dessutom hade Marco Rubio gjort det minst lika effektivt, med mindre risk.

För det sjunde, valresultatet kommer att ge antingen Obama eller Romney ett verkligt mandat att driva sin politik – det är följden av att två verkliga alternativ ställs emot varandra.

Det finns en hel del mer att notera, spekulera kring, reda ut och analysera. Slutsatsen jämfört med tidigare vad beträffar utgången är att den nu är mer öppen än någonsin – jämn seger åt ena eller andra hållet, landslide åt ena eller andra hållet – alla historier går att berätta. Men min bedömning är att en knapp men klar seger för Obama nu är troligast. Innan valet av Ryan hade jag sagt samma sak, fast för Romney.

Men, som sagt, Paul Ryan är bra på det han gör. Demokraterna underskattar Romney/Ryan på egen risk.

Paul Ryan kommer att möta Joe Biden i debatt den 11:e oktober i Danville, Kentucky.

President Barack Obama och Mitt Romney möts den 3:e oktober i Denver, Colorado, därefter 16:e oktober i Hempstead, New York och 22:e oktober i Boca Raton, Florida.

Jag har svårt att se att några debatter adderas till detta schema. Tre debatter mellan presidentkandidaterna är som förväntat. Och Joe Biden vill nog inte möta Ryan mer än nödvändigt.

Här är den första reklamfilmen att sälja Paul Ryan till väljarna. Tema: mannen som erbjuder ett val till väljarna.

Här är en dryg halvtimmes tal av Paul Ryan inför American Enterprise Institute. Videon visar väl vad Dem’s har att göra med inför hösten, och illustrerar både var deras attacker kommer att riktas och hur sårbara de kan vara för Ryans retorik.

Nummer ett: Det brukar sägas att valet av vice president-kandidat inte påverkar väljarna i någon direkt utsträckning. Det är huvudkandidatens första beslut ”som president”, och om han gör det fel kan det skada en smula. That’s it.

Det är en sanning som fortfarande stämmer. Paul Ryan är en okänd politiker i USA, och fnitterhysterin som brutit ut bland demokrater och republikanska gräsrötter äger ingen motsvarighet bland mittenväljarna. De säger, ”Ryan who?”

Så även om Ryan är en kontroversiell figur, p.g.a. sina förlag till budget, hur medicare och medicaid ska fixas, hur budgetunderskottet på sikt ska försvinna och statsskulden amorteras av, kommer konsekvensen av honom vid Romneys sida troligen att vara marginell. Om en månad handlar detta om Romney mot Obama igen.

Nummer två: Om vi då glömmer min spoiler ovan. Vilken påverkan får Ryan? Han kommer att entusiasmera en falang inom GOP som inte brunnit för Romney. Han kommer att få demokraterna att kasta allt de har mot Romney/Ryan, på detta vis: Romney/Ryan vill att alla fattiga ska svälta ihjäl eller dö av halsfluss, så att rika kan ha hiss till bilen i garaget och egen dressyrhäst på OS.

Det återstår att se om Obamakampanjen fortsätter med sina tondöva uttryck för klasskamp eller gör det skickligare och mer subtilt.

Några observationer som är relevanta är då att Ryan är en smart, kunnig, ödmjuk och resonabel solskensfigur. Man tycker om honom. ALLA tycker om honom – utom de som leder Obamas kampanj. Detta bör de väga in när de försöker tala om för andra att Ryan är en ond man som vill dig illa. Inget tyder på att de kan ställa sig utanför sin bubbla i det avseendet.

Vi minns dessutom hur extremt nervösa demokraterna var när John McCain valde Sarah Palin. Det dröjde en vecka, sedan blev hon mer och mer av ett problem för McCain. Så i dag jublar demokraterna. Låt oss se om det fastnar i halsen.

Nummer tre: Romney har valt rätt på så många sätt. Ryan entusiasmerar gräsrötterna. Han ger en koppling till det republikanskt styrda Representanthuset. Han är en utmärkt ledare för GOP och stark kandidat inför 2016 om det inte går vägen i år. Han sätter fokus direkt på valets viktigaste frågor. Han kan bli president om Romney skulle tvingas kliva av: trots sin ungdom har Ryan lång erfarenhet av politik på toppnivå. Och även om debatter är svåra att förutse finns det nu en megafavorit inför slutspurten: Ryan kommer att göra slarvsylta av Joe Biden.

Dessutom placerar Romney med Ryan som sitt val Wisconsin i centrum. Det är den demokratiska delstaten där en guvernör till höger vann en omröstning om sin framtid i våras, angripen av den samlade vänstern i USA. Kontroversen: Scott Walker ville ta den ekonomiska krisen på allvar genom att skära i förmåner, vänstern ville motsatsen i båda avseenden. Detta, tillsammans med Ryans popularitet i delstaten, gör att GOP nu möjligen kan konkurrera i denna annars självklara delstat i Obamas kolumn.

Nummer fyra: Ryans ekonomiska planer har konsekvenser, och han är (som Manuel skriver) en politiker som tar USA:s ekonomiska kris på allvar. Däremot är hans plan inte orealistisk. Den som lägger den vid sidan om andra förslag finner att det inte vid något år handlar om natt och dag. Han tar hänsyn till verkligheten i två bemärkelser, dels att krisen är stor och utmaningarna är svåra, dels att man inte kan göra allt över en mandatperiod – det är politiskt och opinionsmässigt omöjligt.

När demokraterna kommer med sin skrämselpropaganda kommer Ryan därför att ha svar på tal. Om han kan kommunicera det är en annan och kampanjteknisk fråga, men rent intellektuellt har han ett bra case att försvara (och han har tidigare visat att han förmår det).

Slutligen: I strid mot intuitionen tror jag att valet av Ryan först och främst är ägnat åt att vinna mittenväljare, inte att entusiasmera gräsrötterna till höger (det kommer på kuppen). Så här resonerar jag: USA är ett land i ekonomisk kris. Mittenväljarna vet om det. Valet av Ryan kommer att bidra starkt till att placera den frågan i deras fokus: vem gör vad åt den strukturella, långsiktiga ekonomiska krisen i USA?

De får då höra Obama säga, ”det ordnar sig om vi beskattar de rika lite mer. Ingen behöver ge upp sina bidrag eller förmåner. Lita på mig, jag kan det här, men glöm vad jag uppnått de senaste fyra åren. Romney och Ryan är rika och onda”.

De kommer att få se Romney och Ryan presentera ett sammanhängande förslag för hur USA långsiktigt kan angripa sina problem. De kommer att få höra Romney och Ryan säga: Detta är för era barn och barnbarn. De kommer att få höra Romney och Ryan säga: vi har levt över våra tillgångar. Rösta på Obama om ni vill fortsätta i samma stil.

Och mittenväljarna står inte på bar backe. De är inte dumma. De är tidningsläsare. Och de ska nu välja mellan A och B. De får ett mycket tydligt val i kärnfrågan. Obama ska skrämma dem att rösta på honom. Romney ska skrämma dem att rösta på honom. Vem vinner den striden?

Jag har ingen stark övertygelse i frågan, men skulle inte ha anställt Obamas kampanjteam ens att sälja min gamla bil på Blocket.

Om valet mellan Obama och Romney bara blir ett val mellan två alternativ i den intetsägande politics-as-usual-världen, då tror jag risken är stor att majoriteten mittenväljare graviterar till Obama. Han är trots allt president, och han är trots allt personligen mer populär än Romney.

Romneys val av Ryan är därför mer än något annat ett försök att tvinga mittenväljarna att ta ansvar för hur de röstar. Han lägger framför dem detta: Så här måste vi göra. Jag kan inte ljuga. Förlorar jag valet på grund av det, so be it, men jag kommer inte att säga vad som helst för att bli vald.

Rykten går att Mitt Romneys kampanj håller på att förbereda sig för Paul Ryan som vice president-kandidat. Nyckelpersoner har ombetts förbereda nyhetskonferenser och andra framträdanden, och se till att deras kalendrar tillåter tid åt att tala om Ryan någon gång från och med lördag.

My take? Ryktet stämmer, detta pågår. Däremot kan man inte dra slutsatsen att Romney bestämt sig för Ryan. Han kan välja mellan två eller tre kandidater, och kampanjen förbereder samma sak för dem – med skillnaden att det inte läckt. Han kan också helt enkelt luras.

Men utan tvekan finns det nu en mycket kort lista kandidater, och det tycks som om beslut och offentliggörande ligger nära i tiden, kanske under nästa vecka. Och oddsen för Ryan är låga.

***UPPDATERING***

Romneys kampanj har just meddelat att Mitt Romney kommer att offentliggöra sin running mate kvart i nio (14.45 svensk tid) på lördag lokal tid i Norfolk, Virginia.

Det stärker onekligen ryktet att Ryan är den Romney har valt.

Också Mitt Romneys kampanj har släppt en film för att slå tillbaka mot anklagelsen att Romney orsakade – och inte brydde sig om – en kvinnas död i cancer.

Filmen är ganska svag, enligt min mening.

*****

Vad beträffar Manuels synpunkter på det jag sagt och skrivit:

Romneys deklarationer: Jag är ganska säker på två saker. Dels att det finns politiskt pinsamma saker i Romneys deklarationer, dels att det inte finns något olagligt eller uppseendeväckande knäppt. (För tio år sedan ställde Romney upp i guvernörsvalet i Massachusetts, för tjugo år sedan han påbörjade försöket att bli senator.) Så vi får se hur det här slutar. Det är inte över, Obamas kampanjfolk är inte så bra som de tror, och Romney är inte dum.

Romneys smutskastning: Please. GIVETVIS har Romney tagit bort attackerna mot republikaner som nu stödjer honom i huvudvalet. Något annat hade stridit mot all praxis och varit idiotiskt. Låtsas inte att det har att göra med att Romney nu förstått hur väldigt smutsiga de var.

Ekonomin och opinionen: Ja, det är oroväckande och svårförklarligt för den som hoppas på Romney att Obama ligger så bra till trots det dåliga ekonomiska läget. Men också här vill jag hänvisa till att saken inte är avgjord. Tvärtom, den ska just börja, och då får vi se vem som lagt golvet bäst: Obama med smutskastningen av Romney, eller Romney med sina negativa annonser om Obama och ekonomin.

Rasmussen: Vad beträffar Rasmussen; jag gör inte ett generellt påstående om Rasmussens förträfflighet, utan om de mätningar jag refererar till i inlägget (”den enskilda mätning jag ger högst metodologiskt betyg”). Rasmussen mäter troliga väljare, inte registrerade, ett mått jag föredrar och som typiskt ligger närmare valresultatet.

American Crossroad, den Super-PAC för Mitt Romney som är störst och viktigast, slår nu tillbaka mot reklamfilmen som anklagar Romney för att dels vara skyldig till en kvinnas död i cancer, dels inte bry sig om att hon dog.

Det är en rävsax för Barack Obama. Han har bestämt sig för att hans största chans att besegra Romney ligger i att smutskasta denne personligen. Om han tar avstånd från den numera svårt kritiserade filmen inskränker han sina möjligheter till fortsatt smutskastning. Om han inte tar avstånd har han öppnat för en kontinuerlig kritik från sina motståndare: Obama lovade att bedriva politik på ett nytt sätt, nu har han ingen politik, bara personangrepp, att komma med.

Människorna bakom Obamas kampanj är inte så smarta som de tror. Och de tävlar mot Karl Rove. Good luck.

Den ultraliberala kabelkanalen MSNBC – som får FoxNews att framstå som fair and balanced – gör en dokumentär om Mitt Romney och och en om president Barack Obama. De ska sändas just innan de båda partiernas konvent i månadsskiftet.

Något oväntat har Mitt Romney ställt upp på en intervju med kanalen för programmet.

Mer väntat har Obama avböjt utan förklaring.