När Jimmy Carter 1976 förklarade för Gerald Ford att denne inte ens borde vilja bli president med tanke på hur högt the misery index – eländesindexet – var under Fords sista år, krattade han manegen för Ronald Reagan fyra år senare. Då låg indexet betydligt högre än för Ford.

Så vad är då detta index? Det är ett ganska trubbigt mått, som man får om man lägger samman inflationen med arbetslösheten. Ingen hade känt till om det inte varit för att Carter ofrivilligt gjorde det berömt. Upphovsmannen till själva idén var den amerikanska ekonomen Art Okun. Ett problem är att det utgår från att människor tyngs i samma utsträckning av inflation som av arbetslöshet, vilket såklart är ett godtyckligt antagande. Viss forskning visar dessutom på att det är falskt, och att arbetslösheten är viktad för svagt.

Med detta sagt, här är siffrorna för de senaste sex presidenternas läge vid tiden för när de lämnade Vita Huset:

Gerald Ford      12,66

Jimmy Carter   19,72

Ronald Reagan 9,72

George Bush     10,30

Bill Clinton        7,29

George W Bush 7,49

Var hittar vi då Barack Obama? Inflationen uppskattas i dag till 3,1 procent och arbetslösheten ligger på 8,3, vilket ger 11,4. Det är en hög siffra, men inte katastrofal. Reagan vann 1984 med ett eländesindex på 12,4.

Den här sortens matematik är rolig, men säger ganska lite om man rycker den ur sitt sammanhang. Dels spelar så många olika faktorer in när väljarna bestämmer sig, dels är urvalet faktiskt försvinnande litet. Sedan Andra världskriget har USA bara haft tolv presidenter, Obama inräknad.

Men om man tittar på de hårda siffrorna i en mängd olika sammanhang ger de icke desto mindre information om en presidents sannolikhet för att bli omvald. Arbetslösheten, inflationen, börsen, konsumentförtroende, tillväxt och approval ratings har betydelse, och ligger man illa till i alla krävs extraordinära omständigheter för att folket ska förlänga sitt förtroende för en sittande president. Just nu ligger Obama illa till i minst fyra av de sex kategorierna. I sammanhanget är det dock viktigt att påpeka att riktningen historiskt sett är minst lika viktig som nivåerna. Exempelvis är arbetslösheten på 8,3 procent en stark indikator för att Obama ligger illa till, men det faktum att arbetslösheten sjunkit under en tid förmildrar den omständigheten betydligt. Just denna aspekt verkade starkt till Reagans fördel 1984.

Börsen har gått bra och Dow Jones Industrial Index har nyligen gått över 13 000 för första gången sedan 2008.  Den siffra där Obama till synes ligger hyfsat till, men kanske ändå inte, är just halva eländesindexet, nämligen inflationen. American Enterprise Institute har nyligen presenterat siffror för vardagsprisinflationen i USA, alltså prisstegringen om man bortser från extraordinära inköp, och bara ser till de utgifter medborgarna möter dagligen eller på vecko- eller månadsbasis: mat, blöjor, bensin, elräkningen, &c. Det måttet är viktigt, eftersom det ligger närmare folks upplevelse av inflation än det bredare måttet. Och här ligger den amerikanska inflationen på 8,1 procent – vilket i sådana fall ger Obama ett eländesindex på 16,4. Det är en hård siffra som kommer att ha betydelse i november. Ingen avgörande faktor, men en viktig pusselbit i argumentet mot Obama.

De republikanska hardcore väljarnas skepsis mot att Romney inte skulle vara en ”äkta” republikan kanske inte är alldeles grundlös. Åtminstone inte när Romney själv får beskriva sin politiska hemvist. Inför guvernörsvalet i Massachusetts 2002  sa han följande om R:ets (Läs: Republikan) innebörd: ”Det är alltid en börda att kampanja med ett ”R” efter sitt eget namn” och ”jag tror att det står klart för distriktsväljarna att mitt ”R” inte står så mycket för republikan som för reformist”.

I dag låter det naturligtvis annorlunda.

Efter kvällen viktiga val i södern kommer den republikanska nomineringsprocessen kanske att ta en ny vändning. Misslyckas Newt Gingrich att vinna i Alabama får vi snart se en svettig och blodig handduk kastas in i ringen.

För demokraterna vore det olyckligt. Den pågående valrörelsen dränerar huvudkandidaten Mitt Romneys kampanjkista och lämnar en inte alldeles smickrande bild av kandidaterna efter sig. Lämnar Newt fältet ökar även trycket på att Rick Santorum snart ska göra detsamma.

Därför skjuter nu det demokratiska partiet in en rad nya attacker – här och här – på Mitt Romney. Huvudsyftet är att försvaga hans ställning och indirekt ge Santorum och Gingrich en hjälpande hand på traven. Drömmen om en ”contested convention” – att ingen av kandidat har en majoritet av rösterna innan konventet i augusti – lever för demokraterna.

Men varför väljer demokraterna frågan om sjukvårdsreformen Medicare, kanske du undrar? Helt enkelt för att den tjänar som mobiliserande för de demokratiska väljarna och ogillas starkt av de republikanska. Dessutom har Romney själv en gång i tiden infört en egen delstatsversion av reformen – den s.k. Romneycare.

Det duggar nu tätt mellan alla mätningar. Backar Obama i opinionen? Ökar Newt? Kommer bensinpriset avgöra? Vad säger kvinnorna?

En sak kan man vara tämligen säker på: det blir sällan som mätningarna säger. Ta Sverige som exempel. Socialdemokraterna var bara för en månad sedan uträknade – nu vinner de valet, om man ska tro de senaste resultaten. Dessutom: är det rimligt att 1000 respondenter i ett land med ca 310 miljoner invånare utgör ett representativt urval av befolkningen? Naturligtvis inte. Därför är felmarginalen i dessa mätningar alltid stor. De kan på sin höjd tjäna som trendspaningar och ögonblicksskildringar av väljarkårens uppfattningar. I morgon är det dock nya kalsonger som gäller.

Ska man tror NYT/CBS mätning hoppas flest republikanska primärvalsväljare nu på – Rick Santorum. Felmarginal eller trend? Bestäm själv.

Och enligt Gallups mätning som presenterades i går ökar Obamas ”approval” i den viktiga jobbfrågan bland både män och kvinnor.

Rasmussen är ett av de mest pålitliga företagen som mäter opinioner i USA (mer så, är min känsla, än PPP, som jag hänvisade till i går). Här är Rasmussens senaste siffror för dagens primärval i Alabama och Mississippi:

Mississippi

Romney 35%

Santorum 27%

Gingrich 27%

Alabama

Gingrich 30%

Santorum 29%

Romney 28%

Nu har CBS/New York Times opinionsmätning kommit, och den visar ungefär samma saker som Washington Post/ABC News: Presidenten tappar i approval ratings, bensinpriserna antas ha betydelse.
I de meningslösa matchingarna mellan Barack Obama och olika tänkbara kandidater är det ganska jämnt, Obama leder mot Mitt Romney, men skillnaden är inte statistiskt säker. Mot Rick Santorum leder Obama med mycket liten marginal.

I kväll släpptes en teaser från dokumentären om Barack Obamas presidentperiod. Den fokuserar på dödandet av Bin Ladin och avslutas med Bill Clintons ord: ”Jag hoppas att jag hade fattat samma beslutet”.

Kan teasersläppet ha något att göra med den debatt som uppstått efter att en amerikansk soldat skjutit ihjäl 16 civila afghaner i Kandahar?

Vad gäller den incidenten tycker även Rick Santorum att USA ska be om ursäkt. Något han inte ansåg att USA behövde göra när amerikanska soldater nyligen ertappades med att bränna Koranen. Ursäkten från president Obama var då ett ”uttyck för svaghet”, enligt Santorum.

Manuel – tillsammans med 10 000 andra, inte lika begåvade kommentatorer på vänsterkanten – har gjort stor sak av hur frågor om abort och preventivmedel placerats på agendan av republikanerna den senaste månaden. Skadeglad sak, eftersom detta ska gynna Obama, som fokuserar på jobb och tillväxt.

Nå, man kan diskutera vem som satte det på agendan. Vad man däremot inte kan diskutera är att ämnet inte tycks gynna Barack Obama. Washington Posts/ABC News stora mätning, som jag redan refererat till i dag, kan läsas som att väljarfördelningen inte påverkats eller som att den har påverkats, till Obamas nackdel. Och i det senare fallet är det snarast kvinnor som avviker från hur de normalt fördelar sig mellan demokrater och republikaner – genom att inte stödja Obamas parti lika starkt efter den senaste månaden.

Read all about it.

Mitt Romney fick fråga i dag om Newt Gingrich påstående att han är en svag front runner. Skrattade, och levererade en artig zinger:

“If I’m a weak frontrunner, what does that make Newt Gingrich? Because I’m well ahead of him.”

Undrar vad som hände med Gingrichs blodtryck när han såg intervjun?

I morgon står 90 delegater på spel i Alabama och Mississippi. Ett antal delegater delas ut proportionellt, resten delas ut till kandidater som fått mer än tjugo procent av rösterna (well, det är mycket krångligare, men ungefär på det viset). Dessutom röstas det om 20 delegater i Hawaii och 9 delegater i American Samoa (här är dock delegaterna unpledged)

***

Dagsfärsk mätning säger följande:

Alabama

Romney 31

Gingrich 30

Santorum 29

Paul 8

***

Mississippi

Gingrich 33

Romney 31

Santorum 27

Paul 7