Jag minns en julgransplundring för 20-25 år sedan. Jag och de andra barnen hade stängt in oss i ett eget rum, i allmänt missnöje över något våra föräldrar hade förvägrat oss. Väl inne på rummet började vi prata om hur en bättre värld kunde se ut. Barn skulle bestämma, godis och glass skulle kunna ätas närhelst vi så önskade, och världen skulle vara rakt igenom rättvis.

Det är detta barndomsminne som kommer över mig medan jag lyssnar till Lars Ohlys tal. Jag önskar att jag kunde skriva att V-ledaren, i egenskap av vuxen politiker, håller en högre nivå än vad Ida Gabrielsson gjorde nyss. Det gör han inte.

Under temat ”världens bästa välfärd” presenterar han ett oändligt antal punkter för ett bättre Sverige. Det handlar om

• Gratis tandvård
• Gratis kollektivtrafik
• Högre löner
• Högre studiebidrag
• Bättre klimat
• Hyresrätter till alla
• Omedelbar handikappanpassning av hela samhället
• Stora satsningar på skolan
• Ökat stöd till alla sjuka och arbetslösa

Och mycket, mycket mer. Men observera, kära läsare, att inget av detta är vallöften. Det är ”visioner”. Inte alldeles olika det program som jag och mina kompisar hittade på, den där julgransplundringen då vi satt på vårt rum och surade över de vuxnas allmänna elakhet.