Liksom Jonas känner jag för att skriva några rader om den annonskampanj som Socialdemokraterna dragit igång, sannolikt i syfte att lyfta Mona Sahlins dassiga förtroendesiffror.

För mig är den här kampanjen bara ytterligare en bekräftelse på de problem som Sahlin och människorna runt henne brottas med, både vad gäller bilden av henne och av den allians hon har tejpat ihop. Fotografierna av Sahlin är hårt retuscherade, budskapet omöjligt att inte instämma i, och greppet att omge partiledaren med krystat heterogena grupper av ”vanligt folk” känns svårartat genomskinlig. Partiets kommunikationschef, Karin Pettersson, gör i Dagens Media ett försök att förklara budskapet:

Mona Sahlin är en ledare med stark förankring i verkligheten och människors vardag. Sommarskolan, bygget av Citytunneln och unga boxare ringar in viktiga framtidsfrågor. Vikten av kunskap, det gröna jobbskapande och kraften hos den stora ungdomsgeneration som nu är på god väg att slösas bort.

Det första påståendet går helt på tvärs med den faktiska bilden av Sahlin. S-ledaren har ofta kritiserats för sin avsaknad av utbildning, för att hon varit yrkespolitiker sedan barnsben och för sin mycket-snack-lite-hockey-approach till politiskt arbete. Petterson är inte dummare än att hon inser det, och därför försöker hon, liksom alla kommunikationschefer, bygga en verklighet som passar uppdragsgivaren.

Även valet av sakfrågor och identifikationspunkter känns gravt kontrafaktiskt. Sahlin går till val tillsammans med två partier som motsätter sig bygget av Citytunneln. Hon leder det parti som bär huvudansvaret för att boxare med proffsaspirationer tvingades till landsflykt. Och vad gäller förlorade ungdomsgenerationer så torde inget ha bidragit mer till detta än det socialdemokratiska beslutet att slopa gymnasieskolans tvååriga yrkeslinjer. Det har till och med vänstersossar som Morgan Johansson insett nu.

Men än mer intressant är att kampanjen så tydligt visar Socialdemokraternas kort. Kampanjen medger att partiet har problem med sin ledare, och vilka sakområden som upplevs som mest besvärliga. Men löser den dessa problem? Utdragen ur Sahlins bok som utgör kampanjens sakliga stomme övertygar inte mig. Låt oss återvända till det citat som Jonas lyfte fram:

Jag är övertygad om att vi får mer kraft att uppfylla personliga drömmar om vi väljer att lösa de stora och svåra problemen tillsammans. Då kan vi växa som människor, ta hand om både karriären och familjelivet – ge oss i kast med nya utmaningar. Samhällets resurser ska användas effektivt. Det gäller också den resurs som människor utgör. Den höga ungdomsarbetslösheten är ett slöseri. Om varje människa i Sverige får utveckla sin fulla potential – då växer Sverige maximalt.

Vi bör alltså samarbeta inom samhällets ramar för att lösa gemensamma problem eftersom vi tjänar på det. Jaha, någon däremot? Frågan som delar politiken är inte om, utan hur, vi bör samarbeta och på vilka områden. För att ta ett exempel: alla partier är ense om att skolan ska finansieras med skatter. Däremot råder oenighet om friskolor, betyg och, som sagt, yrkeslinjer på gymnasiet.

Därefter, som en slags punkt, slår Sahlin fast att resurser ska användas effektivt och att det är bra när så sker. Än en gång: vad betyder det? I likhet med Sahlins förvisso väl framförda tal i Almedalen saknar kampanjen något som partiet och väljarna kan vara oense om, eller ens diskutera.

Denna argumentationsmetod kallas ibland straw man – halmgubbe – eftersom den förutsätter en motståndare som inte existerar. För såvitt Socialdemokraterna inte planerar att utse det radikalt libertarianska Liberala partiet (133 röster 2006) till valets huvudmotståndare så är hela denna kampanj en enda stor halmgubbe. Det enda den säger är att Socialdemokraterna har stora problem med sin identitet, och att partiet vill göra valrörelse utan att prata om sin faktiska politik.

Som jag skrivit tidigare tror jag att väljarna, inte minst medelklassens pragmatiska swing voters, noterar detta och att det är en stor del av orsaken till att Sahlins förtroendesiffror är i botten. Kampanjen, som syftar till att lyfta Sahlin som statsministerkandidat, bidrar därmed till att förvärra hennes problem.