Just nu står Ida Gabrielsson, Ung Vänsters ordförande, i Almedalens talarstol. Hon talar med darrande stämma om ”de omänskliga förhållanden vi alla lever under” framför en mingelmätt publik vars barn spelar fotboll eller tittar på änderna som fridfullt simmar runt i Almedalens fridfulla lilla damm.

Så ser relationen ut mellan retorik och politik när Vänsterpartiet Alltjämt Kommunisterna håller låda i Visby. Vidare meddelar att Gabrielsson att den som har skärgårdsutsikt har det för att hon inte har det, och att den som önskar slippa fastighetsskatten kan ”köpa husvagn, för fan”. Det är ungdomar som hon som Sveriges arbetsgivare förväntas ge ”fast jobb direkt efter gymnasiet”, oklart på vilka grunder. Hon slår även fast att målet är ett samhälle där direktören och arbetaren står i samma vårdkö.

Ja, jag hörde rätt. Hennes utopi är en kö. 

Lars Ohly har onekligen en hel del att leva upp till när han om ett ögonblick äntrar scenen.