Halv elva i förmiddags anlände jag till Visby. Redan vid tolv var det dags för det första giget, nämligen panelsamtalet i Aftonbladets tält, tillsammans med tidningens samhällschef Lena Mellin, retorikexperten Elaine Bergqvist och den socialdemokratiska pr-konsulten Helena Söderlind Paues. Eftersom Vänsterpartiet är dagens parti här i Almedalen handlade diskussionen kring partiets och dess allmänna läge såhär infrö valet.

Trots panelens ideologiska bredd var vi faktiskt relativt eniga. Det är tio år sedan Vänsterpartiet senast prickade in formtoppen, och då fanns en hop missnöjda socialdemokrater som gått till vänster i protest mot Göran Perssons saneringspolitik. Nu är Socialdemokraterna ett oppositionsparti och kan därför inte reta sina väljare på samma sätt. Därmed har Vänsterpartiet förlorat rätt mycket av sin livsluft.

Lars Ohly har utlovat ett ”visionärt” tal, vilket på ren svenska innebär att eftersom han och de övriga vänsterpartierna inte har särskilt många konkreta, gemensamma valfrågor att driva från scenen. Men till skillnad från tidigare år kan han inte heller hålla något traditionellt VPK-tal om exploaterade hamnsjåare eller förtryckta palestinier. Därtill är trycket att åstadkomma resultat på hemmaplan för stort. Dessutom måste diplomatin mellan samtliga oppositionspartier vårdas, och då kan ingen rusa iväg för långt i någon riktning.

Vänsterpartiet har alltså ett sällsynt dåligt utgångsläge. De kan varken angripa Socialdemokraterna från vänster eller driva sina egna profilfrågor för hårt. Jag räknar med ett ganska lojt tal från Lars Ohly om några timmar.