Det började riktigt bra för Mona Sahlin. Utfrågarna Mats Knutsson och Anna Hedenmo tedde sig under den första kvarten som två taggade och vassa forwards som trots flera anfall inte lyckades få hål på målvakten. Inte så att Sahlin briljerade, men hon gjorde vad hon skulle och föreföll inte nämnvärt pressad. Lite svettig blev hon visserligen när hon fick konkreta frågor om siffror, exempelvis a-kassan. Vi som hört henne få dessa frågor förr är vana vid svaret ”jag har inte just den siffran i huvudet”, men något vidare intryck ger det inte.

Men som sagt, till en början gjorde hon en habil insats, och parerade utan större problem alla frågor om skatter på inkomst, drivmedel och pensioner. Utfrågarna växlade, vilket är ovanligt i svensk journalistik, mellan vänster och högerperspektiv. Men Sahlin undvek fällorna och stannade tryggt och lugnt i mittfältet.

Det vill säga, ända tills programledarna plötsligt slog om till utrikespolitik. Då öppnade sig marken under den arma S-ledaren. Eller det gjorde den inte. Marken förblev intakt och Sahlin satt kvar i studion. Det var det som var problemet.

Sahlin kunde inte ge något rimligt svar på frågan varför det just är amerikanska baser och kärnvapen som måste monteras ned och skickas hem. Hon gjorde ett par desperata försök att lösgöra sig från det Ohlycksaliga utrikesprogrammet, men utan att lyckas. Frågorna klibbade fast som sovjetisk olja, och S-ledarens humör sjönk i samma takt som hennes frustration steg. ”Varför skriver ni inget om Ryssland, som just har varit i krig”, undrade Knutsson. ”Om det inte står något om det så borde det göra det”, blev det något bisarra svaret.

Efter den utrikespolitiska duvningen lyckades Sahlin aldrig komma tillbaka in i matchen. Visserligen kunde man nästan höra en lättnadens suck när utrikespolitiken ersattes med hemtama frågor om fastighetsbeskattningen, men vid det laget var Sahlins koncentration bruten. ”Vanliga villor ska inte få högre skatt”, försökte hon. ”Vad är då en vanlig villa?”, undrade programledningen. ”Det ska utredas”, förklarade Sahlin.

Med det svaret sammanfattade hon i stort sett hela den socialdemokratiska vilsenheten i ekonomiska frågor. Ty om hon inte vet vad hon menar med ”normal villa” vet hon heller ingenting om folks faktiska boendekostnader, och då vet hon inte särskilt mycket om folks ekonomi, och då vet hon inte om hon behöver dra in fyra miljarder på en ”skatt på förmögna” eller hur det kommer påverka ekonomin och dem som beskattas.

Hon vill med andra bara återinföra förmögenshetsskatten för att en borgerlig regering har avskaffat den. Något djupare raison d’etre har hon inte. Och just detta är, mer än något annat, det stora problemet i hennes valrörelse.

Ps. Det ljushuvud på SVT som anlitat Henrik Dorsin för att sjunga buskislustiga nidvisor om alla partiledare borde omgående hängas ut, helst till allmän beskådan så att vi kan kasta saker på honom. Politiker ska granskas, och granskas tufft. Men att tvinga dem att skratta åt dåliga och billiga skämt om sig själva i en tv-studio, när de har bjudits in för att tala om hur de vill styra landet är under all kritik. Det var säkert förnedrande för Sahlin, men även för oss som tittade och inte minst för SVT.