Rättspolitiken är en av de viktigaste nycklarna en borgerlig politiker kan ha i sin knippa. Den är nämligen en av de frågor som enligt internationell erfarenhet kan få väljare med traditionell vänsterprofil att välja högeralternativet. Det var rättspolitiken som lät republikanerna Rudy Giuliani och Michael Bloomberg bli borgmästare i stabilt demokratiska New York. Det var rättspolitiken som lät konservative Boris Johnson bli borgmästare i Labor-fästet London.

I Sverige har justitieminister Beatrice Ask på många sätt spelat bort denna Alliansens potentiella vinnarhand. Den fråga hon varit tydligast med är att straffen för sexköp ska skärpas. Och handen på hjärtat, det är inte sexköpare folk oroar sig för när de går från krogen, väntar på nattbussen eller hör det senaste ryktet om inbrott hos grannen.

Att döma av hennes defensiva ton i kvällens duell mot Thomas Bodström har hon fortfarande inte förstått frågans strategiska betydelse. Bodström lade sig konsekvent på Asks ”högra” sida, med tal om straffskärpningar och även nya brottsrubriceringar – såsom ”synnerligen grov” våldtäkt. Asks bästa svar löd för det mesta ”men det har vi ju redan gjort.”

På en enda punkt gick Ask till attack (även om det skedde efter att programledaren KG Bergström närmast serverat ämnet på silverfat) nämligen i frågan om återinförd halvtidsfrigivning. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill återinföra den praxis som avskaffades för nära tjugo år sedan, nämligen att brottslingar kommer ut efter halva tiden. Bodström avfärdade attacken med att ”vi är ännu inte helt ense” inom det rödgröna blocket.

Men hur oense är de? Är Bodström verkligen så skeptisk till halvtidsfrigivning? Nej knappast. Som justitieminister flaggade han i DN för just detta.

Thomas Bodström kunde, delvis tack var sin halvbluff, vinna debatten. Eller rättare: Ask förlorade den åt honom.