Jag måste medge att jag har varit rätt nervös inför den här utfrågningen. Maud Olofsson, som under långa perioder har varit en av Sveriges starkast lysande politiker, har under det senaste året gjort intryck av att ha tappat gnistan.

Det är på många sätt begripligt. Med sina nio år på posten har hon suttit längst av partiledarna, och i egenskap av näringsminister mitt i internationell finanskris har hon haft en tuffare mandatperiod än exempelvis utbildningsminister Björklund eller socialminister Hägglund. Men väljarna tar inte sådana hänsyn, och den uppgång som hon initierade för sitt parti har under denna mandatperiod brutits. Det fanns med andra ord skäl för oro inför den här utfrågningen.

Men redan efter några minuter kunde jag slappna av. Maud Olofsson gav klara och säkra svar på Mats Knutsons och Anna Hedenmos frågor. Hon pendlade mellan skratt och allvar på precis rätt sätt, och betonade sina ideologiska grundvalar på ett sätt som ingen annan partiledare hittills har gjort i valrörelsen. Sånt går hem, inte minst bland viktiga marginalväljargrupper som inte fått ut så mycket av denna mycket PR-mässiga valrörelse.

Därmed inte sagt att ideologin tog någon enorm plats i programmet. Tvärtom gick frågorna in på en mycket djupare detaljnivå än i någon av de tidigare utfrågningarna, inte minst när det gällde energi- och arbetsmarknadspolitiken. Men Olofsson hanterade situationen väl, och visade sig vara både påläst och så pedagogisk som situationen nu tillät. Det kan jämföras med Mona Sahlin, som ständigt kollapsar inför frågor som kräver något mer än svepande formuleringar och hurtiga punchlines.

Samtidigt visade Olofsson prov på sin gamla slagkraftighet, som när hon fick en fråga om att sätta sig i en Sahlin-ledd regering i händelse av att Sverigedemokraterna blir vågmästare. ”Aldrig i livet att jag sätter mig i en regering med en kommunist”, utbrast centerledaren och inkasserade därmed kvällens största applåd.

Pressad blev hon emellertid när det gällde Sveriges handelsförbindelser med Kina, en frågeställning som förvisso var lite märklig eftersom inget parti motsäger sig ekonomiska eller politiska kontakter med diktaturen. Men det var enda gången som hon kände ringrepen mot ryggen. Under snart sagt hela utfrågningen kontrollerade hon matchen såväl framåt som bakåt.

Tittarna bjöds kort sagt på en comeback för den gamla Maud, och en påminnelse om hur hon kunde leverera två framgångsval för ett centerparti som dessförinnan backat i åtta(!) val på raken. Nu är det slutspel, veteranen har lämnat serielunken och lirar nu med siktet inställt på SM-guld.