I dag håller socialdemokraternas partistyrelse ett extra möte för att dra upp riktlinjerna för en så kallad kriskommission – eller möjligen en haveri-dito – efter valförlusten. En person ska också utses för att leda kommissionen. Vilka som i övrigt ska ingå sägs ska bestämmas senare.

Det saknas dock inte personer som i varierande grad av omtanke om socialdemokratins bästa är snabba med att slå fast vad som gått snett, vilka som är de skyldiga och bör få lämna sina poster. Flera halvtunga socialdemokrater kräver att samarbetet med mp och v avbryts. Andra har pekat på att partiets relation med fackföreningsrörelsen successivt har försvagats. För lite påstås ha gjorts för att fackföreningsrörelsen ska känna sig lyssnad på, vilket ska ha bidragit till socialdemokraternas dåliga valresultat.

Mest absurda av alla är nog ändå de som hävdar att socialdemokratin backat på grund av ”högervridning”. Varför skulle då i hela friden människor som var besvikna över detta hos s, rösta borgerligt?

Själv tillhör jag dem som tror att samarbetet med vänsterpartiet skadade socialdemokratin, både politiskt och förtroendemässigt. Denna förklaring köper däremot inte miljöpartiets tidigare språkrör Per Gahrton, som i stället menar att det var samarbetet med mp ”som fått kärnkraftskramare och materialistiska tillväxtfanatiker i s-partiet att resa borst”.

I grunden är det förstås för tidigt att slå fast exakt vad socialdemokratins kraftiga tillbakagång beror på. Kriskommissionen som partistyrelsen utser får därför ett oerhört viktigt jobb. Och som jag skrivit tidigare hoppas jag innerligt att man inte nöjer sig med att i denna grupp enbart ha med människor som själva varit ytterst inblandade i partiets valplanerings- och valrörelsearbete. Det måste in perspektiv utifrån.

Analysarbetet bör också ske relativt öppet, och gärna på flera olika håll. Tidigare har jag nämnt det lysande initiativet Eftervalsdebatt.se. Även Dagens Arena och – en smula mer oväntat – pr-byrån Gullers grupp bedriver intressanta valanalyser.

En sak är säker: krav på Mona Sahlins omedelbara avgång fyller ingen som helst funktion. Hon har varit tydlig med att hon är partiledare såväl i med- som motgång. Sahlin bör definitivt vara involverad i den självrannsakning som socialdemokratin nu genomgår. Ledarskapsfrågan får tas senare.

Andra skriver intressant om politik, Mona Sahlin, socialdemokraterna, val 2010.