I den första av Sylvester Stallones filmer om tungviktsboxaren Rocky Balboa får huvudrollsinnehavaren chansen att möta världmästaren Apollo Creed. Matchen får en oväntad inledning när amatören Rocky får in en fullträff på mästaren, som faller som en fura. Creed reser sig dock på skakiga ben och tar sig därefter successivt tillbaka in i matchen, och vinner till slut en knapp poängseger.

Detta är även en god beskrivning av SVT:s utfrågning av statsminister Fredrik Reinfeldt. Programledarna Mats Knutson och Anna Hedenmo gick ut hårt med frågor om besparingar inom sjukförsäkringen och a-kassan, och exempel från diverse utsatta människors vardag. När Reinfeldt konfronterades med berättelsen om en överläkare som drabbats av en stroke och som av Försäkringskassan föreslagits arbeta på Samhall i stället för att fortsätta som överläkare på deltid blev det något av ett Erlander-moment.

Tage Erlander fick 1966 en fråga om vilket råd han hade till ett ungt par som saknade bostad, och muttrade osäkert att ”de får väl ställa sig i bostadskö”. På samma sätt framstod Reinfeldt i det ögonblicket som något distanserad, byråkratisk och okänslig. Det var knappast hans mest skimrande tv-stund, om jag uttrycker mig diplomatiskt.

Överlag fick Reinfeldt en tuffare utfrågning än någon av de tidigare partiledarna, vilket är helt i sin ordning eftersom han i egenskap av regeringschef har en helt unik roll. Men han hade klarat sig bättre om han varit något mer rakt på sak, lite mindre strykrädd och framförallt avhållit sig från att inleda vart och varannat svar med den avståndstagande formuleringen ”Låt oss konstatera att…”.

På samma sätt som Mona Sahlin och Jan Björklund gav han intryck av att befinna sig i en ovälkommen förhörssituation, snarare än att som Göran Hägglund delta med liv och lust i ett politiskt samtal. Genom att gå i den fällan framstod han bitvis som tvekande, trots att hans svar mestadels var sakligt korrekta.

Under den senare halvan kom han dock igen, agerade mer avslappnat och levererade rakare repliker. Mycket kretsade naturligtvis kring Sveriges ekonomiska situation, och här kan jag tycka att Knutsson och Hedenmo för första gången under utfrågningarna brast något i omdöme. Det är faktiskt helt orimligt att jämföra Sveriges situation 2006, under en galopperande högkonjunktur, med hur det ser ut nu när vi fortfarande känner av efterskalven av den största globalekonomiska jordbävningen på en mansålder.

I frågorna om utanförskapet visade sig Reinfeldt åter från sin starka sida, och slog fast att man inte kan betrakta de arbetsföra respektive sjukskrivna/arbetslösa som två konstanta grupper. De flesta människor rör sig mellan dessa skikt under livets gång, och vår politik syftar till att föra folk till arbete, avgjorde han, och tillade att han ärvde ett land som sjukskrev och förtidspensionerade sina medborgare av arbetsmarknadspolitiska skäl.

Det där tål att upprepas. Alliansens reformer, exempelvis besparingarna inom sjukförsäkring och a-kassa, kan ju inte betraktas i ett vakuum. De måste ställas mot den politik som rådde tidigare, och den politiken var fullständigt ohållbar. Reinfeldt slog fast den poängen, men borde ha gjort det ännu tydligare, och med mer nerv.

Summa summarum så var det en klart godkänd insats, efter en mycket kämpig inledning. Han var marginellt bättre än Mona Sahlin, ungefär jämbördig med Jan Björklund men inte alls lika övertygande som Göran Hägglund. Han kommer att behöva prestera bättre än såhär innan valdagen kommer.

UPPDATERING:

På Socialdemokraternas hemsida framgår att den läkare som figurerade i utfrågningen, och som nämns här ovan, ska medverka på en pressträff tillsammans med Mona Sahlin och Ylva Johansson redan i morgon. Det får sägas vara något märkligt att det sker i närmast direkt anslutning till Reinfeldts utfrågning…

UPPDATERING 2:

På Twitter har Mats Knutson hävdat att de frågat läkaren om eventuella partikopplingar, men att denne svarat att sådana inte finns. Nu säger dock Eva Landahl, ansvarig utgivare för SVT:s valprogram att frågan inte ställdes, men att så borde ha skett. Hur ska de ha det egentligen? Det här blir rörigare och rörigare.