Kvällens påhitt från fyrans Kvällsöppet – en ”ideologiduell” mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin – var dödsdömt på förhand. De båda partiledarna har som alla andra sina brister och förtjänster, men gemensamt för dem båda är att de är oerhört pragmatiska. Att bjuda in dem för att diskutera ideologi är lite som att bjuda in två helnykterister till vinprovning.

Mycket riktigt blev det en repris av samma debatt som de utkämpat vid något tjugotal tillfällen under denna mandatperiod, fast med den skillnaden att de nu petade in ordet ”ideologi” överallt där det ansågs få plats. Reinfeldt brukar i regel vinna de här fajterna, i kraft av att vara den intelligentare och mer sakkunniga av de två. Här fick dock sakfrågorna stryka på foten, vilket gav Sahlin möjligheten att komma undan med oavgjort.

Den stora förloraren blev alla som – rimligen mot bättre vetande – faktiskt förväntade sig en diskussion om ideologi. Ty varken statsministern eller oppositionsledaren har den ringaste uppfattning om vad ideologi betyder.

Ideologi handlar inte om vad man tycker, utan om varför man tycker som man gör. Det är inte ideologisk att säga sig vara emot ekonomiska klyftor. Ideologi är att förklara varför man anser att klyftorna är eller inte är ett problem, beroende på vilket man anser. Ideologi är att förklara varför man vill låta föräldrar själva fatta beslut om fördelningen av föräldraledigheten (som Reinfeldt tycker) eller varför man anser att politiker ska hindra dem från att göra det (som Sahlin anser).

Visst kan man uppskatta det valfebriga ordkrigandet mellan Reinfeldt och Sahlin, om man är lagd åt det hållet. Men som ideologiduell betraktad blev debatten ett Formel 1-lopp mellan två skrotbilar som omgående borde beläggas med ideologiskt körförbud.