Egentligen är det ganska lätt att göra den här sortens reportage, så frågan är varför det inte görs oftare. Svenska Dagbladet har scoopat rejält med sin rundringning till Miljöpartiets distriktsordföranden för att pejla intresset för att korsa blockgränsen. Det visar sig att 18 av 26 tycker att det egna partiet bör regera med Alliansen om det är vad som krävs för att neutralisera Sverigedemokraterna som vågmästare.

Tajmingen kunde inte vara värre för Miljöpartiet. Maria Wetterstrand är kvällens gäst i den sista av SVT:s utfrågningar. Hon kommer att få lägga en betydande del av tiden på att slå fast var Miljöpartiet hör hemma – och vad värre är: hon kommer knappast att kunna göra det med trovärdighet.

Ty även om språkrören har uteslutit samarbete med Moderaterna så kommer detta att så djupa tvivel om de grönas roll i svensk politik. Och den sortens tvehågsenhet belönas inte såsom ”ansvarsfull” av väljarna, utan bestraffas såsom ”svekfull”. Minns hur Folkpartiet och Centerpartiet sjönk som stenar på den tiden de svävade på målet om samarbete med Socialdemokraterna. Det är den rollen Miljöpartiet nu riskerar att överta.

Därmed inte sagt att detta är någon jättehit för Alliansen heller. Miljöpartiet må dela borgerliga uppfattningar om valfrihet inom välfärden och en sund skepsis mot skattehöjningar som mirakelkur mot allt från butgetunderskott till nageltrång, men i grunden finns den mossiga konsumtions- och civilisationskritiken kvar under den SoFo-hippa ytan. Och den är inte borgerlig. Dessutom skulle de tvingas lösa upp ett antal stenhårda knutar inom försvars- säkerhets- och utrikespolitiken

Jag ser därför inga som helst förutsättningar för ett organiserat samarbete. I synnerhet Miljöpartiet skulle drabbas av alla interna svekdebatters moder, och dessutom bränna de mödosamt uppbyggda relationerna till Socialdemokraterna och LO. Varken Maria Wetterstrand och Peter Eriksson eller deras förmodade efterträdare Mikaela Valtersson och Gustaf Fridolin är så dumma att de betalar detta skyhöga pris enbart för att rädda Alliansen från Sverigedemokraterna.

Kaos, inte uppluckrad blockpolitik, är vad som väntar om SD blir vågmästare.