Om Johan själv får välja…
avDet traditionsenliga eftervalsspekulerande om ministerposter har kommit lite i skymundan, med anledning av turerna kring SD och eventuella samarbetspartners till Alliansen. Men nu börjar de poppa upp lite här och var, och det vore väl illa om inte vi på Proffstyckarna bidrog till denna onödiga men roliga icke-rapportering.
Min tipsrad är varken min drömregering eller en genomnykter bedömning av situationen. Snarare är den en blandning av krass realism och vissa förhoppningar. Here goes:
Statsminister:
Fredrik Reinfeldt självskriven
Finansminister:
Anders Borg självskriven
Biträdande finansminister
Mats Odell har gjort ett bra jobb, men KD-ledaren Göran Hägglund vill ha in nytt blod, och utser sin tidigare stabschef Jakob Forssmed, i dag statssekreterare i samordningskansliet, till kommun- och bostadsminister.
Utrikesminister:
Carl Bildt var en nödvändig vägvisare när ministrarna var nybakade och utan internationella kontakter. Fyra år senare är den nya generationen redo att ta över, och Bildt får respass ut i vida världen. Hittillsvarande handelsminister Ewa Björling (M) kan utrikespolitiken, har hårda nypor och ett skarpt intellekt. Hon är därför perfekt för jobbet.
Handelsminister:
Birgitta Ohlsson (FP) har gjort bra ifrån sig som EU-minister, vilket är imponerande med tanke på att hennes portfölj i praktiken är tom. Denna brinnande frihandelsvän är en perfekt ersättare när Eva Björling flyttas upp ett pinnhål.
Migrations- och integrationsminister:
Tobias Billström (M) har gjort ett bra jobb och behåller sin portfölj, som äntligen slås ihop med integrationspolitiken.
Arbetsmarknadsminister:
Moderaterna släpper aldrig ifrån sig detta område, som ju utgör essensen hos De Nya Moderaterna. Hillevi Engström, tidigare ordförande i arbetsmarknadsutskottet, tar över.
Försvarsminister:
Sten Tolgfors (M) har inte direkt rosat marknaden. ”Tomhylsan” ersätts av den tidigare påläggskalven Henrik Landerholm som gör partipolitiskt comeback efter att bland annat ha varit rektor vid Försvarshögskolan.
Justitieminister:
Beatrice Ask (M) har skött portföljen dåligt, men är partiets vice ordförande och inte så lätt att rucka på – om hon inte ersätts av Moderaternas andra viceledare Gunilla Carlsson, som är mogen för nya uppgifter ett att ha spelat andrafiol på UD i fyra år.
Näringsminister:
Maud Olofsson (C) behåller sin portfölj, i avvaktan på att hon ersätts som partiledare om ett till två år.
Biträdande näringsminister:
Integrations- och jämställdhetsdepartementet är ett internskämt i Regeringskansliet, och läggs ned. Integrationsfrågorna flyttas till Billström på UD, och jämställdhets- och konsumentfrågorna flyttar till Näring, liksom Nyamko Sabuni, som är en av Jan Björklunds favoriter sedan många år. Den tidigare egenföretagaren Sabuni får även hand om småföretagarfrågorna.
Infrastrukturminister:
Åsa Torstensson (C) har fått en del gjort på detta otacksamma område, och får stanna trots svårigheter med att tränga igenom tv-rutan.
Jordbruksminister:
Eskil Erlandsson (C) må vara utskrattad på Youtube, men han är en av regeringens absoluta klippor. Sitter nästan lika säkert som Reinfeldt och Borg.
Kulturminister:
Folkpartiet hoppades få knipa den här posten, men partiet backade och Göteborgskandidaten Jasenko Selimovic missade riksdagen, då valberedeningen körde över provvalet, som han vann mot veteranen Eva Flyborg. Reinfeldt vill inte orsaka mer oordning än nödvändigt och behåller Lena Adelsohn Liljeroth (M).
Miljöminister:
Andreas Carlgren har inget starkt stöd i sitt eget parti, och det han inte fått gjort under den gångna perioden lär han inte få gjort nu heller. I hans ställe utses supertalangen Annie Johansson, som även ska leda Centerpartiets valanalysgrupp. Johansson är väl påläst, jobbar stenhårt och anses kunna ge Miljöpartiet en mycket hård match.
Socialminister:
Göran Hägglund (KD) behåller sin post, och får även hand om äldrefrågorna. I gengäld släpper han ifrån sig familjepolitiken till sin nya biträdande minister…
Biträdande socialminister:
…som blir Emma Henriksson, ung (med KD-mått) riksdagsledamot som vet allt om livet som ung men kämpande småbarnsmamma. Heniksson övertar även folkhälsofrågorna från Maria Larsson, som aldrig lyckades nå väljarnas hjärtan.
Socialförsäkringsminister:
Christina Husmark Pehrsson (M) är det enda statsrådet som fått en utskällning av statsministern under ett pågående regeringssammanträde. Har helt misslyckats med att förklara förändringarna inom sitt område, och får därför lämna över till partikamraten Gunnar Axén, ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott och dessutom tidigare pr-konsult på välkända JKL.
Utbildningsminister:
Jan Björklund (FP) är självskriven, och erhåller samtidigt den (huvudsakligen ceremoniella) titeln vice statsminister.
Biträdande utbildningsminister:
Tobias Krantz (FP) har precis lärt sig hitta i lokalerna, och kan forskningsfrågorna på sina fem fingrar. Därför stannar den inte alldeles medieanpassade ministern på sin nuvarande post.