När jag på nittiotalet på allvar började följa med i politiken var det fortfarande inte ovanligt att de borgerliga partiledarna tog repliker på varandra, närhelst det vankades tv-debatter. Så sent som inför valet 1998 minns jag några heta meningsutbyten mellan Kristdemokraternas Alf Svensson och Lennart Daléus, vars centerparti inte fullt ut identifierade sig som en del av borgerligheten.

Ett program som fyrans Utfrågningen, med ett gemensamt avsnitt för de borgerliga och ett för de rödgröna, hade varit helt otänkbart. Men tiderna har förändrats, och till det bättre enligt mig.

Därmed inte sagt att programmet var bra, för det var det nämligen inte. Tvärtom faktiskt. TV4 förefaller ha jobbat ihjäl sig med formatet, men glömt bort frågeställningarna. Tonläget är snuttifierat, och programledarna håller en oacceptabelt låg nivå. Peter Jihde fjantar omkring som i en sändning från Melodifestivalen, Malou von Sivers tycks sätta någon slags ära i att inte låta någon prata till punkt, och Jenny Östergren är så dåligt påläst att jag kommer på mig själv med att treva efter skämskudden. (Tror människan verkligen att Centerpartiet vill avskaffa LAS??)

Partiledarnas agerande blir därefter. Både Göran Hägglund och Jan Björklund härsknade snabbt till, och rätteligen så. Problemet är att frågorna är så dumma att partiledarna utöver att besvara dem även fastnar i metadebatter om frågornas utgångspunkt. Resultatet blir pannkaka, men skulden ligger inte hos alliansledarna utan hos programledningen som beter sig som amatörer. Kontrasten mot SVT, där Mats Knutson och Anna Hedenmo gjorde en mycket professionell insats, är i det närmaste hjärtskärande.

Att ett riksdagsval behandlas på det här sättet är en förolämpning mot såväl politiker som väljare. Jag antar att jag skulle kunna skriva något om sakfrågorna som trots allt behandlades, men jag förmår helt enkelt inte. Det katastrofala formatet reducerade politiken till en undanskymd kuliss.

Så TV4: Gör om gör rätt, alternativt gör inte om och håll er till Idol.