Thomas Bodströms beslut att lämna riksdagen och stanna med sin familj i USA var det enda rimliga i den situation som uppstått. Han hade hoppats att regelverket skulle ge honom rätt till föräldraledighet. Så blev det inte. Att efter några mycket intensiva år i politikens absoluta hetluft göra andra prioriteringar kan knappast hållas emot honom.

Dock finns det dem som menar att Bodström sviker sitt parti och sina väljare genom att hoppa av. Personligen tycker jag att det är småaktig syn. Politiker är inte livegna. Thomas Bodström var tydlig med i valrörelsen att han ville ta chansen efter höstens val och tillbringa en tid utomlands med familjen. Det kan man förstås ha synpunkter på, men det borde inte ha varit okänt för dem som kryssade honom.

Och kallar man detta svek, hur hade det låtit om Bodström lämnat familjen i USA och pliktskyldigt kommit hem?

Det finns mycket i Bodströms politiska gärning jag inte gillar, men jag tycker att det är bra med politiker som har en tydlig egen agenda och klarar av att bygga sig en plattform vid sidan av partilogiken. Som jag skrev på Aftonbladet Debatt så tycker jag det är positivt att socialdemokratin har utrymme för människor med hög personlig integritet och som beter sig annorlunda än vad som förväntas av dem.

Jag tror att Bodström representerar något nytt i svensk politik som vi kan komma att få se mer av; människor som kombinerar en gedigen politisk övertygelse med att vara egna starka varumärken. De balanserar på såväl den partipolitiska vägen som andra, delvis parallella stigar. De är trogna men inte alltid lojala. Och de innebär en högre grad av oförutsägbarhet för såväl sina partier som oss väljare.

Det ska bli mycket intressant att se hur han kommer att agera framöver. Vi lär inte ha läst det sista kapitlet i historien Thomas Bodström ännu.

* * *

PS: Det är för övrigt märkligt hur det i flera medier påstås att Bodström ”lämnar politiken”. På sin egen blogg skriver han:

Att jag lämnar riksdagen innebär inte att jag avslutar mitt engagemang i politiken. Det är naturligtvis en stor fördel att sitta i riksdagen om man ska ägna sig åt politik, men Jens Orback, Jan Eliasson och Margot Wallström har visat att det går att driva frågor framåt även utanför vårt parlament.

Jag kommer därför fortsätta att arbeta för att socialdemokraterna återvinner regeringsmakten. Med det osäkra politiska läge som vi befinner oss i, där vi har en regering som inte verkar ha insett att de är i minioritet, kan det gå fortare än vad många tror.

Andra skriver intressant om politik, Thomas Bodström, socialdemokraterna.