Jag har hört många säga – och skriva i bl a kommentarer till blogginläggen här – att Sd kom in för att andra partier inte tagit integrationsproblemen på allvar. Andra uttrycker sig grövre och pratar om invandrare som problemet.

Själv är jag av en annan uppfattning.

Det finns onekligen utanförskap i Sverige. Många människor får inte utnyttja sina livschanser. Brister i utbildningssystemet, sociala stigman grundade på bostadsmiljö och härkomst, arbetslöshet och andra faktorer stänger i varierande grad ute människor. Detta är reella problem – men de handlar inte om invandring.

När jag läser artikeln i Aftonbladet om att nästan var tredje i stadsdelen Almgården i Malmö röstat på Sverigedemokraterna, tycker jag mig tydligt se problemen. Här bor alltså många unga människor utan jobb eller högre utbildning. Några av dem har invandrarbakgrund, andra har varit svenskar i många generationer. Men de förenas i utanförskap.

I någon mening har de alltså mycket gemensamt. Trots det blir utanförskapet en källa till missnöje, oro och våld. Det tar sig uttryck i uppeldade bilar, våld – och röster på ett i grunden främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna.

Det är sorgligt och kräver politiska insatser. Men det är insatser som bör riktas mot skolan, boendemiljö och åtgärder för att få människor i arbete. Förlorar man sig i stället i begrepp som ”integrationsproblem” så kommer man inte komma någon vart.

Andra skriver intressant om politik, integration, Sverigedemokraterna, val 2010.