Min resa med mat har inte varit lätt. Den har varit lång och ett rent helvete. Jag har varit en emotional eater sen tonåren. Använt mat som skydd, kärlek, lycka och lugn för stunden. Ibland var det bara en Snickers efter skolan och ibland flera mackor (så många det gick). Jag bara åt och åt, jag hade inget stopp. Ibland fick jag panik, gick över till att äta för lite. Eller, typ ingenting alls. Jag har länge tänkt att dela med mig mer av denna delen av mitt liv för att jag vet att det är så många av er som lever så här. Funderar på mat, på vikt, på utseende hela tiden. Det kunde nästan ta all min energi vissa dagar. Du behöver inte vara en emotional eater som jag var, relationen med mat kan påverka dig endå. Jag vet precis hur den lilla rösten i huvudet funkar. ”Ska du äta den bullen? Du måste ju vara snygg till det där bröllop…etc.” Vi lever mycket i framtiden när vi lever på detta sättet, istället för att vara narvarande i våra liv.

När vi tänker på mat eller oroar oss om vår situation med mat – räknar kalorier, fokuserar på vikten till exemple – då lever vi inte i nuet. Vi är inte där. Vi sover. Vi känner inte våra känslor. Men svaren ligger i känslorna. Det är känslorna som avslöjer varför vi äter som vi gör, vad vi behöver egentligen. Det kanske inte alltid är ett roligt jobb, men ett nödvändigt jobb. Annars fortsätter beteendet trots att du inte finner det du söker i mat. Det finns ingen lycka där, ingen äkta kärlek, ingen harmoni. Ja mat kan vara en del lycka, harmoni och kärlek men du behöver mer… Du söker mer och det gjorde jag med.

Mat har varit en svår läxa för mig, men jag är fortfarande tacksam för allt jag lärt mig. Hela matresan har gjort mig starkare. Den negativa rösten poppar upp ibland trots att jag kommit så långt. Den gjorde sitt bästa för att skrämma mig i helgen och darför ville jag ta upp ämnet till ytan.

Idag vill jag foksuera på att leva livet, att vara ärlig och lyssna på mitt hjärta. Det kräver tid. Det är viktigt att ge sig själv tid att känna. Extra viktigt att känna sina känslor under ”matstunderna” – precis när du börjar stänga av och vända dig till mat för ”support.”

Stäng dina ögon nu. Känn hur ditt hjärta dunkar, jobbar, lever. Vad bär du för känslor där inne? Känn. Även om bara en känsla, ett ord kommer upp, respektera det. Det som ska komma upp, kommer naturligt. Det som kommer upp är precis det som du ska fokusera på…