Där fick man för att man redan börjat tänka på tredje raka segern. Jag trodde stenhårt på vinst efter full tid – något som skulle inneburt tio poäng på fem matcher. Nu blev det inte så, utan inte förrän efter straffar stod Malmö som segrare efter att Kim Staal (äntligen!) fått avgöra med ett rappt skott i burhörnet på straff nummer tolv (sex för Malmö)

Matchen inleddes mycket bra. Efter en eller två minuters bra Björklövenspel tog Malmö över mer och mer, och efter 6.35 gjorde Jan Urbas, än en gång ett mycket viktigt mål, 1-0. Carl Söderberg och Nichlas Hardt assisterade. Skönt att Urbas kommit igång med målproduktionen igen efter hjärnskakningen.

Malmö forsatte att dominera till drygt halva perioden, då dominansen stördes av två utvisningar efter varandra. Måste dock berömma Patrik Hersley för att han tog utvisning här! Pucken låg helt öppen en bit utanför målgården – medens Svensson är bortlurad – och Hersley tar bort spelaren därifrån. Solklar utvisning men smart. Analysen av första perioden ser ut som så, att hade Malmö haft lite mer flyt hade det varit 2-0 efter första, hade Björklöven haft flyt hade de kvitterat på något av sina ströanfall / kontringar.

Andra perioden var – som så ofta förr – bedrövlig. Malmö tappade allt sitt spel och vi bokstavligen B J Ö D in Löven i matchen. Båda målen som Björklöven gör är på bekostnad av dåligt försvarsspel från Malmös sida. Först är det när vi blir uppsnurrade i egen zon som vi tillåter en spelare kliva in från backplats precis utanför slottet och bombar in den. 1-2 målet var när vi inte fick bort pucken när den låg och balanserade i målgården och den forcerades in.

Tredje perioden var inte mycket bättre än andra, men Tomas Wallgren blir vår hjälte och sätter den i Power Play! Förstår verkligen inte hur ett lag som spelade så bra i fredags bara viker ner sig och spelar bedrövligt två dagar senare, och då ska vi komma ihåg att Troja som vi piskade med 4-1, vann mot Björklöven med samma siffror.

Efter en mållös förlängning blev det straffar, där Green först gjorde en ungefär likadan straff som mot Mora – mål. Björklöven utjämnade därefter, och några missade (och riktigt dåliga) straffar senare fick alltså Kim Staal avgöra. Förhoppningsvis ger det honom – välbehövligt – självförtroende.

Carl Söderberg, snälla, skärp dig. Din straff var exakt likadan som den i Leksand (x2), men den gick inte in nu. Dessutom håller du alldeles för mycket i pucken.

Slutligen undrar jag varför Patrik Hersley slog en straff? Det visste jag inte ens att han kunde.

Nej, nu lämnar jag över bloggen till dess ordinarie ägare – Christian Zackariasson – tack för mig!