Serien trummar på och det är dags för ligans andra hemmamatch. Det är Bofors som kommer på besök. Alltid lika störiga, tuffa och småfula Bofors. Från förra säsongen minns vi väl play off som inleddes på bortaplan där Viktor Sjödin knätacklade Patrik Hersley så illa att han inte kunde medverka i sluttampen av säsongen.

Bofors som inlett säsongen på sämsta tänkbara sätt. Borta mot Västerås åkte man på en riktig smäll, förlust med 0-5. Därefter förlorade man hemma på straffar mot Sundsvall med 2-3. Ett poäng på två matcher alltså. Och jag anser att det absolut inte finns någon anledning att deras poängkonto bör ha fått ytterligare skörd efter i kväll.

Efter det riktigt tama spelet mot Almtuna (och ska vi vara ärliga var ju inte Oskarshamnsmatchen heller något att hurra över), så vill jag se en match där Malmö direkt på första tekning tar tag i spelet, med full fart, mycket trafik in på deras kasse´och mycket skott. En stabil seger, helt enkelt.

Det gäller att inte falla i Bofors fälla. De kommer att försöka dra ner på Malmös tempo med hårt spel mot våra spelare för att få dem ur balans, använda fula efterslängar och liknande. Malmö måste fokusera på sitt eget spel, och inte bry sig om exempelvis domarinsatserna.

Tillbaka från skada är Morten Green och således har vi full trupp inför kvällens drabbning. 

Ska jag tippa matchen så blir det 4-0 till Malmö. Resultatet motiveras med att Malmö är taggade att revanschera sig efter matchen senast, samt Bofors tama inledning. Det är dags för islossning!

Kämpa Malmö!

Nej, det blev ingen revansch från i våras mot Almtuna i kväll. Almtuna spelade bra, och hade under långa stunder hårt tryck på Malmö, och Almtuna vinner rättvist matchen efter förlängning. Poängen vi tar ska vi dock vara glada för, då jag anser att vi inte riktigt förtjänar den!

Innan vi går vidare så är det inte så konstigt att man förlorar när man 13 gånger om får sitta i utvisningsbåset. Även om en gång var ett personligt straff, så är det ganska svårt att vinna matcher med en man mindre i 24 av matchens 60 minuter. Vissa utvisningar är riktigt onödiga, medans domaren ibland verkar lite hemmakär. Carl Söderberg har två frilägen och blir vid båda tillfällena nedriven / hakad, utan åtgärd från Ulf Rådbjer.

Malmö inleder dock bra, i början av första perioden var Malmö absolut med i matchen som innehöll chanser åt båda håll. I andra – efter fem powerplayförsök – får Almtuna i det sjätte in 1-0, efter en snygg framspelning, där Mackan inte har en chans att hinna med i sidledsförflyttningen. Det dröjer dock inte länge innan Robin Weihager i Malmös första PP-försök sätter dit kvitteringen med en fladderpuck. Återigen, Malmös första powerplay efter sex Almtunalägen.

Andra perioden innehåller ett par riktigt akrobatiska räddningar av Mackan, och i tredje perioden har Almtuna ett konstant tryck mot Malmö som endast kommer upp i ett par kontringsförsök. Även i tredje gör Svensson en underbar räddning med klubban, men sedan i förlängningen orkar inte ens han stå emot, och pucken letar sig retligt in över mållinjen.

Malmö var inte bra i den här matchen. Förstakedjan som borde vara ganska dominant på allsvensk nivå glämtade till emellanåt, men var annars ganska dåliga. Slarvigt spel gjorde att vi inte fick ut pucken ur zon, och gång på gång fick Almtuna tillbaka pucken enkelt. Det försvårades ju också självklart av utvisningarna.

Nej, Bobo Simensen kan gå till sängs med ett léende på läpparna då han, fullt rättvist, slog sitt gamla lag.

Där fick man för att man redan börjat tänka på tredje raka segern. Jag trodde stenhårt på vinst efter full tid – något som skulle inneburt tio poäng på fem matcher. Nu blev det inte så, utan inte förrän efter straffar stod Malmö som segrare efter att Kim Staal (äntligen!) fått avgöra med ett rappt skott i burhörnet på straff nummer tolv (sex för Malmö)

Matchen inleddes mycket bra. Efter en eller två minuters bra Björklövenspel tog Malmö över mer och mer, och efter 6.35 gjorde Jan Urbas, än en gång ett mycket viktigt mål, 1-0. Carl Söderberg och Nichlas Hardt assisterade. Skönt att Urbas kommit igång med målproduktionen igen efter hjärnskakningen.

Malmö forsatte att dominera till drygt halva perioden, då dominansen stördes av två utvisningar efter varandra. Måste dock berömma Patrik Hersley för att han tog utvisning här! Pucken låg helt öppen en bit utanför målgården – medens Svensson är bortlurad – och Hersley tar bort spelaren därifrån. Solklar utvisning men smart. Analysen av första perioden ser ut som så, att hade Malmö haft lite mer flyt hade det varit 2-0 efter första, hade Björklöven haft flyt hade de kvitterat på något av sina ströanfall / kontringar.

Andra perioden var – som så ofta förr – bedrövlig. Malmö tappade allt sitt spel och vi bokstavligen B J Ö D in Löven i matchen. Båda målen som Björklöven gör är på bekostnad av dåligt försvarsspel från Malmös sida. Först är det när vi blir uppsnurrade i egen zon som vi tillåter en spelare kliva in från backplats precis utanför slottet och bombar in den. 1-2 målet var när vi inte fick bort pucken när den låg och balanserade i målgården och den forcerades in.

Tredje perioden var inte mycket bättre än andra, men Tomas Wallgren blir vår hjälte och sätter den i Power Play! Förstår verkligen inte hur ett lag som spelade så bra i fredags bara viker ner sig och spelar bedrövligt två dagar senare, och då ska vi komma ihåg att Troja som vi piskade med 4-1, vann mot Björklöven med samma siffror.

Efter en mållös förlängning blev det straffar, där Green först gjorde en ungefär likadan straff som mot Mora – mål. Björklöven utjämnade därefter, och några missade (och riktigt dåliga) straffar senare fick alltså Kim Staal avgöra. Förhoppningsvis ger det honom – välbehövligt – självförtroende.

Carl Söderberg, snälla, skärp dig. Din straff var exakt likadan som den i Leksand (x2), men den gick inte in nu. Dessutom håller du alldeles för mycket i pucken.

Slutligen undrar jag varför Patrik Hersley slog en straff? Det visste jag inte ens att han kunde.

Nej, nu lämnar jag över bloggen till dess ordinarie ägare – Christian Zackariasson – tack för mig!

Hejsan, mitt namn är Filiph Nilsson och vikarierar för ”Zacke” idag.

Björklöven… Ett lag som inte har motsvarat förväntningarna får man väl ändå säga. En vinst, på hemmaplan, ingen seger på bortaplan än så länge – en trend som jag inte anser skall brytas idag. Björklöven skall Malmö Redhawks slå, men man ska inte tro att det blir enkelt. Det kommer krävas minst lika bra spel som mot Troja i fredags. Björklövens enda vinst har kommit mot Sundsvall, förlusterna har kommit mot Mora, Troja samt Västerås.

Ser man bara till den statistiken bör vi slå dem. Björklöven torskade med hela 1-4 mot Troja! Det finns dock ett par frågetecken inför matchen:

– Fortsätter Malmös väldigt stabila box play spel? Det har varit mycket stabilt och fortsätter det vara så kommer vi få en stor fördel.

– Håller Fredrik Erikssons, Teemu Kesäs och Patrik Hersleys grymma form i sig? De har varit riktigt bra, positivt överraskad har jag blivit över framförallt Hesley och Kesä. Hersley var inget vidare under försäsongen, men har verkligen tagit sig i kragen. Kesä hittar passningar med spelförståelse a lá ”Foppa”.

– Power Play. Där gjorde vi två mål i fredags, en vid första anblicken god utdelning, men vi fick hela tolv försök. En siffra på ungefär 17%. Minst fem eller tio procentenheter till tycker jag att vi ska höja oss.

– Kommer Kim Staal att vara mer vän med pucken idag? Då sätter han nog den. Dessutom måste Morten Green höja sig ytterligare ett snäpp. Två mål på fyra matcher, han ska snitta ett poäng per match och får gärna smälla dit några idag. Han var totalt osynlig mot Troja.

Slutligen måste Carl Söderberg skärpa till sig. Gör sina poäng, men i spelet finns det betydligt mer att hämta. Gör ofta en dragning för mycket. Skjut i stället och låt kedjekamraterna peta in returen!

Nu kör vi!