Veckans…
av…Väljare
Jag har tänkt på henne sedan i måndags, då Fredrik Reinfeldt var på en gymnasieskola i Västerås för att tala till elever och svara på deras frågor. Utanför aulan stod hon, skolvärdinnan, och väntade på statsminister och elever. Jag hade gått runt och frågat 18-åringar om Reinfeldt, politik och höstens val. Det hade gått sådär. Det var annorlunda med henne. Jag behövde knappt fråga före hon började. Hennes åttatimmarsjobb här på gymnasiet var inget vanligt, av kommunen betalt. Hon fick lönen från Arbetsförmedlingen för, som jag förstod det, deltog skolvärdinnan i jobb- och utvecklingsgarantins fas tre.Den är för långtidsarbetslösa och innebär ”arbetsuppgifter som annars inte skulle utföras och som kan ses som kvalitetshöjande”. Den här skolvärdinnan var mycket uppriktig med vad hon tyckte om systemet. Hon tyckte inte alls om det, hon ville ha ett riktigt jobb med vanlig lön men när skullle hon hitta ett sådant? Sysselsättningen på skolan pågick ju åtta timmar om dagen, mycket tid över blev det inte. Och här på gymnaiset hade hon kontrakt i två år.
Jag kom att tänka på henne när jag såg SVT:s Aktuellt häromkvällen. Det handlade just om fas tre och den knappa tiden som avsätts för riktigt jobbsökande. Frågan är: Bättre en sysselsättning av något slag till någon slags ersättning än inget jobb alls men med oceaner av tid till att söka arbete? Beror säkert på vem det handlar om .
Jag tror aldrig skolvärdinnan fick chans att ställa några frågor till Reinfeldt för han gick förbi ingången till aulan, vidare till ingången direkt ut på scenen.
Enligt Aktuellt deltar i dag ca 19 000 personer i fas tre. Om två år beräknas antalet vara uppe i 40 000.