KU-förhöret med Fredrik Reinfeldt går mot sitt slut. En snäll människa har hjälpt till att höja blodsockret med choklad från riksdagscaféet.

Vi har kommit till fjärde och sista frågan: Den som rör regeringens hantering av förändringarna kring sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Främst handlar det om det tilläggsförslag som kom i höstas. Det förslag som riktades till de som vid årsskiftet, på grund av de nya reglerna, utförsäkrades (eller omförsäkrades. Ordval beroende på vem man frågar). Enligt oppositionen kom de nya reglerna för sent och ledde till att människor som stod inför utförsäkring inte visste vad som skulle hända med dem efter årsskiftet. En del fick också lägre ersättning än vad de räknat med. 

Reinfeldt har försvarat sig. Försäkringskassan fick redan i höstas i uppdrag att sprida information om de nya reglerna (aviserade i september, beslutade i december). Den som så ville kunde alltså informera sig, menade Reinfeldt. Övriga utvärderingar av ekonomiska effekter för enskilda människor är för tidiga att göra, anser han.

Konstigt då, tyckte KU-ledamoten Billy Gustafsson (S), att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin redan i december kunde utlova att de allra flesta, med de nya reglerna, skulle få högre ersättning än i sina tidigare sjukskrivna liv. Det där svarade väl inte Fredrik Reinfeldt riktigt på. Annars har han väldigt aktivt hänvisat till just sina ministrar (statsrådet Olofsson, statsrådet Hägglund – som det heter i KU). Detta har han fått kritik för, främst från KU-ledamoten Morgan Johansson (S): Det går inte an att bara delegera. En statsminister måste styra och leda också. Måste han? undrade Reinfeldt:

– Det är viktigt att delegera. Vi ska inte heller frammana en bild av en statsminister som styr och ställer över allt och alla, sa Reinfeldt.

Bekvämt, och ur arbetsbördeperspektiv förmodligen helt nödvändigt, svar.