Under helgen har jag haft kontakt med en ung tjej som hela tiden trillar mellan stolarna, hon bollas mellan olika vårdinstanser. 

Som flera av dem jag fått kontakt med finns en historik med sexuella övergrepp i barndomen. Under många år hanterade den här tjejen smärtan och ångesten genom att skära sig i armarna. När hon var femton år tvingades hon sy för första gången.

Till slut insåg hon att hon var tvungen att sluta.

”Men jag slutade aldrig göra mig illa, jag letade bara upp de sätt som inte syntes. Det var så jag började ha sex för att göra mig själv illa.”

Hon fick kontakt med män på nätet. Vuxna män med vanliga liv, familjer och jobb. Det har aldrig förekommit pengar, men hot och våld.

”Jag kände mig så smutsig, så äcklig att jag tillslut var tvungen att göra om det eftersom jag inte kom på något annat sätt att hantera min ångest. Och det gav mig samma smärtlindring som skärandet.”

Men vården möter henne med okunskap och oförståelse. Som om hon fick skylla sig själv.