Hennes dotter kom i kontakt med fel man på nätet. Flickan var bara tolv år när han våldtog henne första gången. Först två år senare förstod mamman att något var fel, hennes dotter kom hem med en dyr märkesjacka och massa lögner.

Flickan hade testat det mesta, rispat sina armar, sökt bekräftelse på nätet, färgat håret svart.

Det blev en lång rättsprocess men för snart två år sedan dömdes mannen till fängelse för våldtäkt mot barn, köp av sexuell handling av barn och barnpornografibrott.

Sedan dess har föräldrarna slagits för att dottern ska få hjälp. Mamman förlorade jobbet eftersom hon inte vågade lämna sin dotter ensam hemma.

– Hon låg bara i sängen och vägrade gå ut. Hon ville dö.

De har varit på flera olika BUP-mottagningar men flickan har inte velat öppna sig för de vuxna.

– De fokuserar mycket på varför, sökte problem i barndomen eller i familjen. De förstår inte, säger mamman.

Dottern vårdas nu för narkotikamissbruk, hon har inte fått hjälp att bearbeta övergreppet.

Jag undrar om det finns fler med liknande erfarenheter eller om ni fått ett annat bemötande.

Hur ska samhället bäst hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp, som hela tiden söker nya sätt att skada sig och dämpa ångesten?