Jag får många mejl från unga som bara får medicin mot sin ångest. Medicinen fyller säkert sin funktion, men de efterlyser någon att prata med. 

Jeremy, 24, berättar att han fick kontakt med män på nätet från åttonde klass. ”Jag tror att jag bara ville bli sedd och uppskattad då.” De närmaste åren övergick kontakterna på nätet till riktiga möten som till slut ledde till att han släppte taget och lät männen göra ”vad de ville”.

”Jag kände mig totalt värdelös och struntade egentligen i vad som hände med mig. För mig låg bekräftelsen i studens hetta. Då kände jag mig oövervinnerlig, men efteråt var jag lika tom igen. Det blev som ett beroende för mig att bekräftas och döva mina destruktiva tankar.”

Han åkte in på psykakuten efter självmordsförsök och fick medicin. Flera år senare hamnade han av en slump på en ungdomsmottagning.

”Jag hade tur. Jag träffade en person där som förstod att allt inte stod rätt till. Hon frågade mig om jag behövde prata med någon, och det gjorde jag ju.”

Jeremy gick hos psykolog i ett och ett halvt år, det dröjde lång tid innan han kunde prata om övergreppen. Men bearbetningen var avgörande för att han lyckades sluta ha sex i utbyte mot olika tjänster.

Andra som skriver till mig har aldrig mött någon som sett igenom fasaden och vågat fråga. Inte träffat någon som varit beredd att lyssna.

Till alla er som delar med er av era erfarenheter: 

”Mitt hjärta slog dubbelslag i bröstet när jag läste artikeln om unga som säljer sex. Jag har nämligen varit en av dem och jag trodde fram till i dag att jag var ensam, skriver en 20-årig tjej.”