I tidningarna kan vi läsa om vuxna som köpt sex av barn och unga. Om ex-polisen Göran Lindberg eller kopplerihärvan i Malmö. Ändå vill vi inte tro att det finns. Inte här, i Sverige. I vanliga familjer. 

Den här veckan ska jag och fotograf Lina Boström-Einarsson bland annat träffa en mamma som förtvivlat söker hjälp för sin dotter. När flickan var tolv kom hon i kontakt med en vuxen man på nätet. Först när hon var 14 år uppdagades övergreppen.

Han dömdes till fängelse för våldtäkt och fick rätt till vård. Hon lever fortfarande med sin ångest.

Under en vecka ska vi berätta om ungdomarna som skadar sig med destruktivt sex. Vilka är de? Varför syns och hörs de inte? 

Författaren Caroline Engvall som skrivit boken ”14 år till salu” säger att det oftast är då – i de tidiga tonåren – det börjar. Det handlar om sex som fungerar på samma sätt som att pressa rakbladet mot armen eller stoppa fingrarna i halsen. De skadar sig för att dämpa sin ångest.

Det börjar ofta med en bild på något forum, de chattar, klär av sig, visar mer och mer. De stämmer träff. Tar risker. De skadar sina kroppar – och själar. 

Att barn under 18 år säljer sex är inget nytt. Men numera är internet den vanligaste arenan för köpare och säljare. Bara ett klick bort, snabbt och lättillgängligt.

En tredjedel av alla niondeklassare blev under ett år kontaktade av en vuxen, eller någon de uppfattade som vuxen i sexuellt syfte. Oftast skedde kontakten på nätet.

I en annan studie uppgav 1,5 procent av alla elever – eller ungefär en i var tredje klass – i trean på gymnasiet att de fått något för en sexuell handling eller att de själva erbjudit sex mot betalning.

För de utsatta är skammen enorm.

Vad får barnen och ungdomarna för hjälp? Och hur ska samhället bäst hjälpa dem?

Bloggen bygger på din medverkan. Har du egna erfarenheter eller möter du de här barnen och ungdomarna i ditt arbete – skriv till mig och berätta.