Nu sätter vi oss på den retoriska skolbänken. Först och främst så kan vi börja med politiskt inkorrekta personer. Det finns personer som skrämmer mig, förutom rabiesfeminister så är det socialt handikappade personer som inte har en diagnos. De är bara socialt handikappade av något märkligt skäl. De saknar den där hårfina känslan, läser inte av stämningen och säger saker som inte passar sig alla gånger. Som under VM så har jag hört massor säga

”Jag hejar på Afrika”

Det känns så överflödigt att säga att Afrika inte är ett land utan en kontinent, så när jag möter dem så tänker jag helt enkelt.

Samma sak när personer kommer fram till en och säger ”Vilken fantastisk svenska du pratar” som om de förväntade sig att man normalt pratade med ”klick-ljud” mellan varje mening. Det känns lite överflödigt att berätta att en tredjedel av Sveriges befolkning har annan etnisk bakgrund så jag tänker helt enkelt.

Sen finns det fortfarande politiker som insisterar att kalla en stor del av Sveriges befolkning för invandrare trots att invandra är något man gör en gång och sen är man invandrad ELLER ännu bättre – Svenska medborgare. Det känns väldigt 1993 att tänka så så jag tänker helt enkelt.

Men det finns även det som tycker att deras vänner som är homosexuella ska kallas för ”min bögkompis”, hur många homosexuella säger ”min hetrokompis”. Hur skulle det vara att bara säga kompis? Man skakar på huvudet och tänker.

Men jag är inte guds bästa barn. Jag dansade afrikansk dans under en sommar i NY. En man dansade bäst av alla 70 kvinnor på  danskursen. Jag tänkte automatisk att han var bög och behandlade honom som en bög (sorgligt att jag trodde att det fanns ett sätt att behandla bögar trots att jag har en massa vänner som är homosexuella), så jag betedde mig väldigt fjolligt. Sista veckan vi dansade ihop såg jag ”bögen” kyssa en kvinna. Jag gapade för länge. Han kom fram till mig och sa; You thought I was gay, right?!” Jag skrattade nervöst, han sa det inte men han tittade på mig och tänkte:

Vi är alla retoriska losers ibland. Gör er och andra en tjänst och berätta när vi gör bort oss så denna planet får en trevligare vardag.

/Elaine, retorikexpert