Efter min retoriska analys av Mona Sahlin i Aktuellt så har det kommit många reaktioner. Det är bra, det ska det göra. Men den senaste reaktionen som är något oroväckande för socialdemokraterna är Jytte Gutelands debattartikel i Aftonbladet idag. Där nämner hon min retoriska analys som en del i en mobbingkampanj mot Sahlin. Hon påstår att jag gjorde narr av Sahlins dialekt stockholmska – dialekten som jag själv har. Att göra narr är inte samma sak som att förklara att det är en av Sveriges minst uppskattade dialekter. Sen gillade hon inte att jag visade hur Sahlin såg ut ibland. Att konstatera att Sahlin kisar och har huvudet på sned är inte mobbing, det är att som retorikkonsult pedagogiskt förklara för tittarna varför den retoriken inte fungerar.

Mobbing eller retorisk analys?

Det som oroar mig är att jag har gett likvärdig retorisk kritik till Reinfeldt, men då är det inte en endaste moderat som hör av sig eller skriker ”mobbing!”. Och jag har sågat hans retorik många gånger. Här nämner jag bland annat att han är utan karisma och tråkig.

När jag säger att Sahlin har vunnit en debatt retorisk då hör inte Guteland av sig. Eller när jag kallar Sahlins tal på partikongressen lysande, vad hör jag då? Nada. Men när SVT ber mig förklara varför Sahlins retorik inte fungerar då är det helt plötsligt mobbing.

Det påminner mig om ungdomar som får IG i betyg och lägger allt krut på att hävda att betyget är en ”kränkning”, när de istället kan plugga och bli bättre i ämnet. Guteland, lägg inte fokus på att kalla oss retorikkonsulter för mobbare för att vi inte hissar Sahlins eller någon annan politikers retorik, anlita en retorikkonsult istället.

Att kommentera retorik är inte att kommentera politik eller person, det är fokus på kommunikationen.

/Elaine Bergqvist, retoriker