Helhetsintryck: Det var en samlad Hägglund som klev upp bakom talarstolen och bakom två teleprompters. Han var inte lika pigg eller taggad som förra årets Almedalstal, talet var heller inte lika bra som då. Men han lyckades ändå locka till fler skratt än någon annan partiledare gjort här. Han bjöd på metaforer och liknelser, fotbollsplanen var en del av talet han kunde leka med länge. Publiken skrattade när han avfyrade med: 

”Vänsterskruvar”, 

”I laget finns många rutinerade bänknötare”, 

”Laget förfinar filmningar i det mediala gröngräset” 

”Få är framstående när det gäller att använda huvudet”.

Läs resten av analysen här.

/Elaine Bergqvist, retoriker