”Even if I knew that tomorrow the world would go to pieces, I would still plant my apple tree.” – Martin L King

Idag är det en mörk dag. En dag då sex procent av befolkningen förenklar min mamma, som kom hit 1974, till en girig invandrare i burka. Är jag arg på SD och deras anhängare? Nej jag är bara otroligt ledsen, ledsen att så många bra människor som jag känner får lida av denna förenkling och falska bilden av dem. Vi har sett det förut och det är ingen nyhet att människan är mer benägen att skuldbelägga en viss grupp under kristider, ändå förberedde sig inte våra politiker för det.

Våra politiker hatar segregation säger de, men ändå stämplar de en stor grupp svenskar som ”invandrare”. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; När får man sluta vandra och bli svensk medborgare? Politiker säger även att Sverigedemokraterna är ”främlingsfientliga”. Men vad är det för ”främlingar” som de är fientliga emot, har ni inte träffat dem? Att stämpla en grupp svenskar som ”främlingar” är också att bita sig själv i svansen speciellt om de hävdar att SD är fientliga mot Sveriges medborgare – medborgarfientliga hade varit ett bättre ord. Våra politiker säger att invandrare berikar Sverige, men alldeles för ofta klär de dem i offerkoftan och säger hur de ska ”Hjälpa invandrarna” istället för att lyfta vilken hjälp de är för Sverige.

Nu växer klyftorna i Sverige och även hatet. Vi kommer se historien upprepa sig, men det postitiva är att det inte är för sent att lära sig något nytt. Så min stilla undran är, tänker du vara en Malcom X eller en Martin L King. De hade samma ändamål, de kämpade för svartas rättigheter, men de hade helt olika metoder.

Malcom X var inte bara för svartas rättigheter, han var emot ”the white man”. Mycket av hans retorik stod på ilskan han kände mot de som förtryckte svarta, de som han referererade till som ”the white man”. Tyvärr var det ju många vita män som inte förtryckte svarta som trots det hamnade under samma kategori. Hat gynnar alltid motparten eftersom de kan rida på martyrskapet, därför valde Martin L King en annan väg. Samma väg som Gandhi och andra tagit innan honom. Han hatade inte rasisterna, han älskade jämlikhet och på det stod hans retorik.

Så vill du hjälpa SD, hata dem, frys ut dem, tala inte med dem. Det är exakt den behandlingen som kommer göra dem till matyrer och få dem att växa. Kalla en del av Sveriges befolkning för ”Invandrare”, ”främlingar” och sätt på dem offerkoftan så får SD exakt det dem behöver för att rekrytera fler anhängare. Eller gör något annat – bemöt de problem som SD tar upp och kom med bättre lösningar. Men inte bara det ställ motfrågor som hur de ser på alla sk invandrare som bidrar till Sveriges näringsliv?

Avslutningsvis vill jag erkänna att jag har något gemensamt med Sverigedemokraterna. Jag älskar Sverige, men jag är säker på att deras väg till ett ännu bättre Sverige inte är rätt eller särskilt kärleksfullt handlande mot vårat fosterland. Och för att hitta en väg dit har jag ett förslag: Peka inte föraktfullt på SD peka på deras argumentation, vinn tillbaka en röst genom att lyssna på det SD säger och fråga sen: Hur tänker du då? Utvecklingen av SD:s argument och vad de grundas på bör ifrågasättas. Men inte för kristdemokraterna, moderaterna, socialdemokraterna eller något annat parti, utan för Sverige.

Räkna burkorna på gatorna idag och så faller redan ett av deras påståenden. Det ligger något i det Sverigedemokraterna säger – men det är inte mycket.

/Elaine Bergqvist, svensk medborgare.