När får man sluta vandra?

Jag satt vid köksbordet och pratade med min mamma. Vi hade precis tittat på Maud Olofssons utfrågning och diskuterade hennes retorik. Men så säger mamma något som få mig att reagera ”Maud tänker på oss invandrare”. Min mamma har bott i Sverige och varit svensk medborgare i över 30 år och hon refererar fortfarande till sig själv som invandrare. Vad beror det på? Så jag går in på Svtplay och lyssnar på utfrågningar och debatter med Sahlin och de andra partiledarna – även de säger ”invandrare”. Vilka menar de, våra svenska medborgare?

I debatter mot Sverigedemokraterna så drar Sahlin ”Zlatankortet” för att visa sin avsky mot SD men också sin omtanke för Sveriges invandrare. Även de andra politikerna använder ordet ”invandrare” när de ska jobba för integration. Min stilla undran blir, hur ska man lyckas skapa en framgångsrik integration om man redan från början stämplar en grupp som invandrare och en annan som svenskar. Är vi inte alla svenska medborgare?

Jag som är född och uppvuxen i Sverige kallas ibland ”andra generationens invandrare”, men jag har aldrig vandrat in här en andra gång. I USA blir de som svenskar kallar för ”andra generationens invandrare” istället kallade första generationens svenskar. Jag är svensk.

”Vart kommer hon ifrån?”

Folk med annan hud- och hårfärg får ofta frågan ”vart kommer du ifrån” eller ”vad bra svenska du pratar” trots att du 2010 faktiskt kan vara svart utan att för den delen bryta på kongolesiska eller prata med klickljud. Det kanske kan vara svårt att tro att språkfärdigheterna inte sitter in pigmentet lika lite som kompetensen inte sitter i efternamnet (som vissa arbetsgivare verkar tro) utan i personen.

Politiker säger även att Sverigedemokraterna är ”främlingsfientliga”. Men vad är det för ”främlingar” som de är fientliga emot, har ni inte träffat dem? Att stämpla en grupp svenskar som ”främlingar” är också att bita sig själv i svansen om man är för framgångsrik integration. Är inte medborgarfientliga ett bättre ord?

Ordet har en enorm makt och att inkludera alla svenska medborgare genom att kalla dem vid dess rätta tillstånd. Du vandrar in i landet en gång, sen blir du svensk medborgare. Så mamma och alla andra, ni kan sluta invandra, ni är svenska medborgare. Min förhoppning är att våra politiker börjar säga det.

/Elaine

Reportern påminner om mig och mina värsta dagar i trotsåldern och Ohly om min mamma som brukade säga:”Vilken del av NEJ förstod du inte?”

För övrigt känns inte det här som ett utbrott. Däremot är det här det och kanske var det så som Ohly kände innerst inne. 🙂

No shame in the game! Det är bra Conny, ut med det bara! 😉

/Elaine

Så fick jag till slut prata med Maud Olofsson, prata med henne om hennes sportkommentator-tempo och fråga varför hon inte tog kategorsikt avstånd från samarbete med SD om de skulle få vågmästarroll.

Jag: Blir du retoriktränad, jag har märkt att du inte pratar lika fort som förut.

Olofsson: Jamen, jag lyssnar ju på vad ni säger och tar till mig. Det är stor hjälp!

Jag: Utfrågningen gick ju riktigt bra igår, var du nervös?

Olofsson: Nej, jag bestämde mig att jag skulle tycka om utfrågningen och utfrågarna.

Jag: Anna Hedenmo avbröt dig ganska mycket och skrattade nervöst när hon intervjuade de manliga partiledarna. Hur ser du på det?

Olofsson: Anna Hedenmo brukar avbryta mig, det var likadant i valet 2006 och så log hon trevligt mot Göran Persson. Men jag känner till härskarteknikerna så det gör mig inget.

Jag: Ja, Göran Persson hade ju ”ont i knäna” när han vände dig ryggen i en debatt 2006.

Maud: (ler) Precis.

Jag: Du gav inget tydligt svar på ditt avståndstagande från samarbetet från Sverigedemokraterna.

Olofsson: Jamen frågan var ju om Ohly och jag vägrar samarbeta med kommunister.

Jag: Reinfeldt gav inte heller ett tydligt svar på frågan till SD, det kan ju tolkas som ni har en taktik och/eller att ni kommer köra en för många otrevlig överraskning efter valet.

Olofsson: Jag har mött Åkesson i debatter förut, jag tror folk förstår vart jag står, jag vill inte ge SD nån mer uppmärksamhet.

Jag: Men om du bara har alternativen ”ja” eller ”nej” till SD om de får en vågmästarroll, vad svarar Alliansen då?

Olofsson: Nej! Jag avskyr Sverigedemokraterna och jag avskyr deras politik!

Det var ett tydligt svar! Retoriskt är det farligt att utgå från att folk redan känner till ens åsikter trots att man är en välkänd person. Du får samma frågor ställda till dig vid olika tider och det är inte alltid samma publik. För att vinna mer trovärdighet bör Olofsson och Reinfeldt svara tydligt på SD-frågan den närmaste tiden precis som Sahlin gjort

/Elaine Bergqvist, retoriker

Här kan ni se reflektionerna kring utfrågningen på Gomorron Sverige så länge!

Låt mig berätta lite om Svt:s lokaler. Man gör sig fin för Gomorron Sverige, piffig och högklackat. Så på vägen till studion möts man av det här:

Det är en lång promenad på morgonkvisten och det går inte ihop med det här:

Tack och lov hade jag Jenny Madestam som korridorssällskap!

Vi diskuterade upplägget för Gomorron Sverige, vart fokus skulle ligga osv.

Så här ser Gärdet ut från Svt klockan 06.20.

Miss Madestam, sminkad och klar för studion.

Jag är också sminkad, klar och lite trött. Läser tidningen i väntan på Olofsson.

Det är så roligt att jag och kommunikationskonsulten Marie-Louise Zeisig aldrig pratar om våra bedömningar med varandra men ändå lyckas ge nästan exakt samma poäng. Vi måste vara likasinnade hon och jag. :o)

Nu ska vi in i studion hörs om en stund!

/Elaine Bergqvist, retoriker

Idag är jag lite piffig och trött! Snart ska jag få träffa Maud Olofsson. Jag ska fråga henne hur hon ställer sig till samarbetet till Sverigedemokraterna. Så konstigt att varken hon eller Reinfeldt svarade rakt på den frågan.

/Elaine, retoriker

Hellila och heltaggad! Analysen läser ni här!

/Elaine, retoriker

Läs och kommentera analysen här!

/Elaine Bergqvist, retoriker

Turen var verkligen med mig när jag släppte ”Slå tilbake” i Norge för nån vecka sedan. Nu klättrar min bok på topplistorna och än så länge har den tagit sig upp till 7:e platsen. Inte illa! :o)  

För övrigt så känns det som en bra dag. Har anställt två stycken på Snacka Snyggt AB och om en kvart ska vi ha arbetsmöte. Det kommer att komma riktigt vassa retorikkurser i Sverige snart! Berättar om det sen.

Kommentatorerna på Aftonbladet klagar på min ålder och retorikkunskap när Alliansen får minsta lilla kritik. Men det är dödstyst när jag säger att Alliansen gör bra ifrån sig. Undrar hur det skulle vara om man bjöd alla dess kommentatorer på en fest, jag tror som Maud Olofsson, de behöver ”ramar och kramar”. /Elaine, retoriker

De Rödgröna: Visade sig enade, nickade när partiledarkollegan pratade för att visa samtycke. De är inte uteslutet attackbenägna utan när Alliansen drog retoriska poänger i sina uttalanden så plockade De rödgröna dem med orden ”vi håller med, men…”

Sahlin: ”Allt är inte Alliansens fel, men mycket är det”. Sahlin hade en mjuk ton och hon fick många folklighetspoäng när hon vände sig till en utfrågare i publiken tittade personen i ögonen medan hon svarade på frågan.

Wetterstrand: Var på hugget mot Alliansen, strategin var ifrågasättanden ”Vi har ingen aning om vad de har för skolpolitik”. Det var ovanligt att se Wetterstrand så attackbenägen när hon tidigare haft en lösningsorienterad och saklig retorik.

Ohly: ”3000 färre lärare i år än förra året – det leder till en flumskola”. Ohly blandade logisk argumentation med attacker och humor. När Hägglund kort sa att han höll med Ohly så var han rapp och svarade ”Välkommen över”.

Alliansen: Det osade ordning och reda från Alliansen. Mycket faktaargumentation (logos) och attackerna tacklade de snyggt med fokus på lösningsretorik. Olofsson var den som stod för känslorna (patos) med ”ramar och kramar”.

Reinfeldt: Skicklig med att poängtera att de problemen som finns nu har funnits under en lång tid, på så sätt läggs inte skulden på Alliansen. Han höll en låg profil under debatten ett utrymme som Björklund tog.  

Björklund: Anklagelserna om att hans skolpolitik skulle vara för att straffa eleverna argumenterade han emot med att säga att det var tvärtom – ”för att de ska klara sig bättre”. Hans ord säger en sak, men tonen och kroppsspråket kan ändå få tankarna till en inte så hjärtlig rektor.    

Olofsson: ”Disciplin med ramar och kramar”. Olofsson verkade nervös, tittade osäkert till höger och vänster. Men hon hade en ovanligt lugn och mjuk ton mot vad hon brukar.  

Hägglund: Han var inte den muntra partiledaren han brukar vara, strategin verkade vara ordning och reda. Men måste det innebära lågmäld och tråkig? Att Alliansen ska visa enighet kan göra att en partiledare tappar sin personlighet, idag var det Hägglund.

/Elaine Bergqvist, retoriker

För er som vill läsa analysen av Ohly gå in här!

Så här såg det ut innan debatten, undrar hur det blir medan den pågår.

Retorikbloggen analyserar självfallet retoriken!

/Elaine, retoriker