Det är svårt att säga besvärliga saker snyggt. På tåget från Kalmar i går så satte sig en supertrevligt gäng bredvid mig på tåget. Mannen bredvid mig bad mig passa hans saker medan de gick till bistron. Allt gick jättebra tills han kom tillbaka och tog av sig skorna. Helt plötsligt hade min näsa invaderats av obeskrivlig sur och svettig fotjuicestank. Jag satt och vred och vände på mig undrade om jag kunde härda ut, men det var två timmar kvar på tågfärden… Jag försökte vänta snällt tills mannen hade pratat färdigt i telefon, men det verkade inte ta slut. Så till slut så skrev jag ett meddelande till honom på min dator. Det var jobbigt med det var nödvändigt.

”Vi har alla sådana dagar, idag är det din dag. Dina fötter verkar ha haft en tuff dag, har du lust att dra på dig skorna igen? Hemskt ledsen att säga det!
VÄNLIGAST Elaine”

Mannen blev sammanbiten men drog på sig skorna. Min näsa tackade ödmjukast. Herregud att det ska vara så svårt att säga såna saker. Komiskt i efterhand.

/Elaine, retoriker