För några dagar sedan sa jag att 70-talisthumor som denna film var för mig ett mysterium. Nu är det löst!

 

Hahaha! (hans reaktion på 1 kilo mjöl)

Såhär: skillnaden är att sjuttiotalister gillar absurd humor, och där är ett av kraven att den inte ska kunna förklaras. Killinggänget fattade detta. Mycket av deras bästa grejer handlade ju egentligen bara om att håna/karikera en viss tidsanda. Det var i sig roligt, tyckte vi som hörde till deras fans.

Åttiotalisterna är möjligen mer rakt på sak. De vill veta vad som är kul innan de kan avgöra om de håller med. Och det är en helt omöjlig uppgift när det gäller bland annat ett kilo mjöl. 🙂