Det är en ny solig dag och jag har nästan, bara nästan semster. Ikväll ska jag vara med i Aktuellt och diskutera en viss politikers retorik. Och så kommer frågan, vad ska jag ha på mig. Kläder kommunicerar och jag ska ju signalerara att jag är kompetent och snygg skadar inte heller. Men ibland har jag bara lust att chocka Sveriges befolkning, visa ett en retorikexpert behöver inte ha kavaj, kjol och strikt klädsel.Jag skulle vilja komma med ett stort afro.

Vad skulle folk tänka då tror ni? Jag skulle vara samma person lika kompetent men med mitt naturliga hår. Men det finns ju fördomsfulla människor som tror att folk med afro automatiska bara har dansfärdigheter. Och en person i klänning automatiskt är något mindre kompetent. Ni ska se vilka fördomar jag får när jag piffar till mig ordentligt. Då är det några kvinnor som sitter med armarna i kors och tror att det är en blåst tjej de ska få lyssna på. Men tillbaka till afrot för det är allvarliga grejer. Obama hade afro när han var yngre, eller han har det fortfarande men då lät han det växa ut.

 Tror ni hade varit president om han såg ut så här?

Jag hade älskat det, det hade varit samma person men med ett afro. Tyvärr är det så att man retorisk måste anpassa klädsel och frisyrer efter folks fördomar. Men eftersom de flesta mulatter och svarta har afro naturligt så borde det inte dömas till att vara något oseriöst, det är ju ett afro. Jag brukar ha väldigt olika looks när jag föreläser för att exprimentera, och det blir mindre uppförsbacke beroende på hur jag ser ut.

Här är den säkra looken. Plattat hår, vinterljus hud (inget jag fixar, det blir så på vintern). Då är det ingen som höjer på ögonbrynen. Men ibland när jag ska träffa ett gäng kostymnissar från näringslivet som tror att kompetens kommer i kostym, då vill jag chocka dem och lära dem något nytt. Jag skulle vilja komma så här

Jag har tyvärr inte så långt hår och så svart kan jag aldrig bli så jag kommer så här istället.

Oj vad chockade de blir över kalufsen, men kul blir det. Och det kanske är så man måste göra, chocka för att lära folk något nytt. I sommar eller i höst ska jag ha afro i tv-studion! Jag ska se till att spara ut det riktigt långt! En vacker dag kanske det ersätter kostymens status i kompetens, kanske blir afrot mått på hur smart du är. Jag tycker tanken är fin. 

/Elaine retorikexpert och pro Afro

All respekekt till Chile, men Brasilien kommer vinna!!!

/Elaine stolt brasse!!

Det är något motbjudande med personer som kanske vet bättre, men ändå vill få dig att känna dig ganska mycket sämre än dem. De är självupphöjande på andras bekostnad. Inleder gärna med att använda ditt förnamn och dra ut på det:

Elaineeee, nu är det så här förstår du lilla vän…

Ibland kan de börja med ett ”men”, ha huvudet på sne och lägga handen ”omsorgsfullt” på axeln som om det skulle frälsa en till bättre vetande, och det är minst lika irriterande:

Men Elaine….

De är sånna som förklarar självklarheter och betonar dem samtidigt som de tittar på en extra noggrant för att se att man verkligen är med. Egentligen vill de bara försäkra sig om att du känner dig riktigt förståndshandikappad:

Du vet när man tänker, med hjärnan (extra mycket betoning här också tittar de på en), då händer det grejer.

Sånna här personer lyckas tyvärr bara få ut sina budskap, men aldrig få in dem eftersom deras ethos (karaktärer) inte väcker nån välvilja hos dem som lyssnar. Det är ett misslyckande. För kort och gott så är det så här;

Säger någon att du är en dryg besserwisser, då är du en dryg besserwisser,

Säger någon det du har sagt, då är du en retoriker.

Säg det snyggt!

/Elaine Bergqvist, retoriker

Nu har Amina gått och köpt kaffe, så jag passar på att blogga lite. Amina och jag tappade kontakten för två år sedan. Det var ganska dumma men helt förståeliga skäl. Jag var en retorikkonsult som lärt mig konsten att snacka snyggt, fullbokat schema, en massa föreläsningar och min första bok Härskarteknik skulle precis komma ut. Jag kunde snacka, men hade glömt att konsten att lyssna är en precis lika viktig komponent. När Amina sa att hon gick igenom en jobbig tid så ville jag att hon skulle titta på omslaget till min nya bok. Hon kunde sagt att jag betedde mig dåligt, att vänner ska lyssna, men jag var helt uppe i mig själv och öronen tillfälligt stängda. Tack och lov så hörde hon av sig för 6 månader sedan och nu sitter vi på en filt i solen i Kristineberg. Och vet ni vad jag gör? Jag lyssnar. 🙂

Nu har jag hittat retoriska exempel på politiker som kommer visas i morgon. Mycket jobb här på morgonen så jag förtjänar en paus. Nu ska jag träffa en gammal vän från Barcelonatiderna, Amina heter hon. Vi tog hand om varandra när vi var ”lost in translation” i Barcelona. Så många kulturella krockar och annorlunda tänk, men vi blev förälskade i staden, landet och i varandra förstås!

Amina och jag i Barcelona

En av sakerna som jag tyckte var besvärliga i kommunikationen var kroppsspråket. Många talade på kyssavstånd och det var lite svårt att hantera. Men de här hundarna fick gärna hälsa på kyssavstånd. Jag älskar franska bulldogs!

Jag blir kärleksattackerad av franska bulldogs på Barceloneta!

Interkulturell retorik, alltså de kulturella skillnaderna, är några av de 1000 sakerna man bör ha i beaktning när man ska snacka snyggt!

Vi ses senare!

/Elaine Bergqvist, retoriker

Så var det dags, Almedalsveckan närmar sig och nyhetsredaktionerna förbereder sig för att ha politikerna i fokus. Jag kan inte vara sämre där. Men en sak ska ni veta, att det är inga lysande retoriker våra politiker och det är inte helt konstigt. Retorik togs bort som obligatoriska skolämne 1842.

Det har gjort att väldigt många är rädda att stå inför folk och prata och det är förklaringen till varför våra politiker inte är några lysande retoriker. I morgon kommer jag vara med i Aktuellt 21.00 för att diskutera en viss politikers retorik. Missa inte det. Här är ett klipp då jag var med en annan gång.

Nu ska jag iväg och träna. Dagens outfit? Jamen Brasilien spelar ju idag!

/Elaine Bergqvist, retoriker

Nu sätter vi oss på den retoriska skolbänken. Först och främst så kan vi börja med politiskt inkorrekta personer. Det finns personer som skrämmer mig, förutom rabiesfeminister så är det socialt handikappade personer som inte har en diagnos. De är bara socialt handikappade av något märkligt skäl. De saknar den där hårfina känslan, läser inte av stämningen och säger saker som inte passar sig alla gånger. Som under VM så har jag hört massor säga

”Jag hejar på Afrika”

Det känns så överflödigt att säga att Afrika inte är ett land utan en kontinent, så när jag möter dem så tänker jag helt enkelt.

Samma sak när personer kommer fram till en och säger ”Vilken fantastisk svenska du pratar” som om de förväntade sig att man normalt pratade med ”klick-ljud” mellan varje mening. Det känns lite överflödigt att berätta att en tredjedel av Sveriges befolkning har annan etnisk bakgrund så jag tänker helt enkelt.

Sen finns det fortfarande politiker som insisterar att kalla en stor del av Sveriges befolkning för invandrare trots att invandra är något man gör en gång och sen är man invandrad ELLER ännu bättre – Svenska medborgare. Det känns väldigt 1993 att tänka så så jag tänker helt enkelt.

Men det finns även det som tycker att deras vänner som är homosexuella ska kallas för ”min bögkompis”, hur många homosexuella säger ”min hetrokompis”. Hur skulle det vara att bara säga kompis? Man skakar på huvudet och tänker.

Men jag är inte guds bästa barn. Jag dansade afrikansk dans under en sommar i NY. En man dansade bäst av alla 70 kvinnor på  danskursen. Jag tänkte automatisk att han var bög och behandlade honom som en bög (sorgligt att jag trodde att det fanns ett sätt att behandla bögar trots att jag har en massa vänner som är homosexuella), så jag betedde mig väldigt fjolligt. Sista veckan vi dansade ihop såg jag ”bögen” kyssa en kvinna. Jag gapade för länge. Han kom fram till mig och sa; You thought I was gay, right?!” Jag skrattade nervöst, han sa det inte men han tittade på mig och tänkte:

Vi är alla retoriska losers ibland. Gör er och andra en tjänst och berätta när vi gör bort oss så denna planet får en trevligare vardag.

/Elaine, retorikexpert

SKRIV OM RETORIK FÖR F-N!

Nu har jag fått kritik från flera håll och kanter om att bloggen inte handlar om retorik. Men det är för att den BARA kommer handla om retorik fr.o.m. måndag och framåt. MEN ni är ändå 17.000 läsare på två veckor så något rätt måste jag ha gjort. Eller så är det 17.000 retoriktörstande personer, det märker vi. :O) Så retoriktörstande själar, ge inte upp hoppet. I morgon börjas det, jag har bara värmt upp hittills!

/Elaine

Träningen gick åt skogen. Gustav och jag biktade oss hos vår pt David ( Crossfit Dave) och sa; vi har syndat vi har ätit godis.” varpå David svarar:
– klart att träningen går dåligt när man tar heroin innan.”
Vi fick ingen förlåtelse, men nu ska vi till Långholmen och jäsa. Ingen glass, bara kaffe. Vore det inte coolt om jag kunde dokumentera ett sexpack på bloggen innan årets slut. ”Ettpack blir ett sexpack” skulle det inlägget få heta. Nej, nu ska jag jobba på afrikavibbarna i solen. /Elaine

Yes, då var det dags att träna med pt:n. Både Gustav och jag är trasiga efter allt godis vi åt hos Berivan och Hakan. David ger ingen nåd, han är så hälsosam att han liknar godis vid heroin. 
Elaine